Undersökningen utförs av en läkare med hjälp av en specialutbildad sjukskötare. Sjukskötaren registrerar först dina personuppgifter i anordningen, förklarar hur du ska förbereda dig inför undersökningen och går kort igenom undersökningsstegen med dig. Läkaren kan sedan ställa ytterligare frågor till dig utifrån remissen och journaluppgifterna. Tryckmätningen kan inte utföras under narkos, eftersom du måste medverka aktivt i olika skeden. Man använder inte heller lugnande premedicinering för att inte störa matstrupens funktion. Tryckmätningen är inte någon särskilt behaglig undersökning, men en nationell undersökning visade att fyra femtedelar av patienterna tyckte att den var mindre jobbig än gastroskopi. Införande av mätslangenLäkaren för först in en halvstyv undersökningsslang med en diameter på 3–4 mm i en av dina näsborrar medan du sitter ner. Innan man för in slangen kan sjukskötaren smörja dina näsborrar med oljedroppar. Om näsborrarna visar sig vara för trånga kan man ge så kallade näsdroppar för att få slemhinnan att dra ihop sig. Slangen behandlas antingen med ett glidmedel eller en bedövningsgel, vilket ger samma resultat för dig. Det föregående har dock färre biverkningar. Man kan också injicera ett bedövningsmedel i näsborrarna, men det läcker oundvikligen ner i svalget och smakar illa. Näsans slemhinnor är känsliga, så det är svårt att undvika att irritera dem helt och hållet. Ibland kan man blöda lite näsblod när slagen förs in (eller senare dras ut), men det upphör när man klämmer om näsan. Slangens spets utlöser vanligtvis en kräkreflex i den nedre delen av svalget. I detta skede är det viktigt att inte få panik och att följa läkarens anvisningar noggrant. När du trycker hakan mot bröstet styrs slangen in i matstrupen i stället för att glida ner i luftstrupen. Du bör svälja små vattendroppar med täta mellanrum genom ett sugrör som sjukskötaren tillhandahåller, vilket öppnar vägen till matstrupen. Därefter kan läkaren vanligtvis skjuta ner slangen till toppen av magsäcken utan problem. Slangen förankras med ett band bakom huvudet. Styrkan och varaktigheten på irritationen i svalget som slangen orsakar varierar. I vissa fall anpassar sig personen som ska undersökas till situationen så snart slangen slutar röra sig. Hos en del orsakar slangen kraftigt illamående och kväljningar, men det lugnar ner sig efter några minuter. MätningenMan kommer att be dig lägga dig ner för mätningen. Undersökningen utförs i regel ryggliggande, men på grund av de störningar som hjärtslagen och andningsrörelserna orsakar kan man ibland behöva lägga sig på sidan. Först gör man en grundläggande mätning med en tillräckligt lång (20–30 s) sväljningspaus för att lugna matstrupen. Därefter går man vidare till funktionsmätningen, där du sväljer en tesked vätska (vatten eller mild saltlösning) från en spruta minst tio gånger. Slutligen ska du sätta dig upp igen och dricka en mugg vätska i snabb takt. Vid behov gör man ytterligare mätningar, till exempel under intag av fast eller flytande föda. Mätningen tar vanligtvis 10–15 minuter, men den kan ta betydligt längre om till exempel svår irritation i svalget gör det svårt att utföra de programmerade sväljningarna. Slutligen drar sjukskötaren ut slangen och undersökningen avslutas. I vissa fall kan läkaren bedöma fynden direkt, men i de flesta fall måste man analysera mätvärdena mer ingående innan man kan få ett resultat. |