Vad undersöks på laboratorier?

På ett laboratorium undersöker man bland annat blod-, urin- och avföringsprov, ryggmärgsvätska, ledvätska och vävnadsprov samt prov från naglar, sår och slemhinnor.

Proven tas och undersöks alltid enligt en remiss från en läkare eller sjukskötare.

Laboratorieundersökningarna beskrivs med bokstavsförkortningar och prefix. Prefixen talar om vilken kroppsvätska, vävnad eller blodkomponent som undersöks.

Grundläggande laboratorieundersökningar är vanligtvis klara inom några dagar, medan specialundersökningar tar längre tid, upp till flera veckor.

Det är viktigt att notera att laboratorier i olika delar av Finland kan använda olika testmetoder och olika apparater. Laboratorierna kan därför ha olika tolkningsgränser för positiva och negativa testresultat eller olika referensvärden för undersökningar på grund av skillnader i metodik.

Biobanksverksamhet i Finland

Överblivna delar av vävnadsprov som tagits i samband med undersökningar eller ett överblivet provrör med blod som tagits i samband med en blodprovstagning får lagras i biobanken om patienten har gett ett biobankssamtycke. Att lämna ett prov medför inga ytterligare åtgärder eller kostnader för patienten.

Provsamlingarna kan användas till exempel för cancerforskning, där man kombinerar biologisk information och hälsoinformation som man får från dem för att lättare förstå orsakerna till sjukdomar och möjliggöra en mer personlig vård. Resultaten av denna forskning kan användas för att utveckla bättre läkemedel, behandlingar och diagnostiska metoder. I bästa fall kommer biobanksforskningen att leda till ökad medvetenhet om förebyggande behandlingar och främja medborgarnas egenvård. Man kan också tacka nej till biobanksverksamheten.

I Finland finns det elva biobanker, vars verksamhet styrs och övervakas av Fimea.

referensvärden; undersökningar; prov; biobank; laboratorium

Kyllä

Uppdaterad  31.5.2023