Syftet med undersökningen
Undersökningen används allt oftare för att utreda orsaken till en hjärtsjukdom om den inte har identifierats efter en ultraljudsundersökning och andra grundläggande utredningar.
Magnetundersökningen baseras på vävnadssignaler som genereras av ett starkt magnetfält och är bra på att urskilja bland annat hjärtats strukturer.
Undersökningens gång
Eftersom undersökningen sker i ett starkt magnetfält ska du ta av dig alla metallföremål som klockor, glasögon, avtagbara tandproteser, smycken, mobiltelefoner och alla bankkort innan du går in i undersökningsrummet.
Metallföremål i hjärtat, till exempel kranskärlsstentar eller pacemakerledningar, utgör inget hinder för en magnetundersökning, men pacemakerledningar kan störa bildkvaliteten och pacemakern måste kontrolleras före och efter undersökningen.
Magnetundersökningsapparaten är ett ca 2 m långt ihåligt rör som du får lägga dig i. Röret har en diameter på 60–70 cm och är öppet i båda ändar, väl upplyst och ventilerat.
Under en magnetundersökning av hjärtat ger man vanligtvis ett kontrastämne genom en kanyl som man sätter i en ven i handleden. Man fäster EKG-kablar på din bröstkorg och placerar en så kallad bildspole över bröstet.
Under undersökningen avger magnetkameran ett högt ljud, och därför får du bära hörselskydd. Magnetundersökningen av hjärtat tar cirka 45 minuter och ingen uppföljning behövs efteråt.
Läkaren som remitterade dig till undersökningen informerar dig om resultaten och nästa steg i vården. Kontakta den behandlande enheten om du inte har fått någon mottagnings- eller telefontid.
Detaljerna i undersökningen kan variera mellan olika enheter. Läs alltid patientanvisningen som du får i god tid före undersökningen.