Radiologiska undersökningar används i stor utsträckning för att fastställa olika sjukdomar samt för att följa upp effekten av behandlingen. De vanligaste radiologiska bilddiagnostikmetoderna är röntgenundersökning av lungor, benstomme, bröstkörtlar och tänder, samt ultraljud, datortomografi, magnetundersökning och olika ingrepp. De radiologiska bilddiagnostikmetoderna uppdelas i sådana som använder röntgenstrålning och andra tekniker. Användningen av röntgenstrålning inom radiologin baseras på strålningens förmåga att tränga igenom olika vävnader i kroppen på olika sätt och delvis på att strålningen dämpas på olika sätt i olika vävnader beroende på bland annat vävnadernas densitet. Urskiljningen av organ och sjukdomstillstånd kan i vissa undersökningar förbättras genom att använda kontrastmedel och kontrastämnen. Ursprungligen avsåg termen radiologi endast användning av strålning för medicinska undersöknings- och behandlingsändamål. I dag räknas även andra medicinska bilddiagnostikmetoder, som inte använder strålning, till exempel ultraljud och magnetundersökning, till radiologi. Dessutom gör man numera allt fler behandlingsåtgärder med radiologi, till exempel behandlar lokala cancertumörer, öppnar blodproppar, stoppar blödningar. Läkarremiss behövs alltid för radiologiska undersökningar och ingrepp. |