Numera görs glukosbelastningsprov på nästan alla väntande mammor. Undantag är normalviktiga förstföderskor som är under 25 år och inte har diabetes typ 2 i den närmaste släkten. Glukosbelastningsprov görs inte heller om det är fråga om en normalviktig, under 40 årig omföderska som inte har haft graviditetsdiabetes och vars tidigare barn inte har varit makrosomt.
I regel görs glukosbelastningsprovet i graviditetsvecka 24–28. Om den gravidas risk att insjukna bedöms vara stor (viktindexet, dvs. BMI, är minst 35 kg/m2, har tidigare haft graviditetsdiabetes eller har konstaterats ha polycystiskt ovariesyndrom, socker i urinen har konstaterats i början av graviditeten eller det finns diabetes typ 2 i den närmaste släkten), görs testet redan i graviditetsvecka 12–16. Om resultatet är normalt, görs provet på nytt i graviditetsveckorna 24–28. Belastningsprov med avvikande resultat görs inte på nytt.
Uppföljning av blodsockret efter diagnos av graviditetsdiabetes
Om glukosbelastningsprovet visar avvikande värden, ger rådgivningen så snabbt som möjligt råd för kostbehandling och motion samt uppföljning av blodsockret åt den väntande mamman. Rådgivningen ger en blodsockermätare för uppföljning av blodsockret hemma. Kostbehandlingen är tillräckligt effektiv om blodsockrets, det vill säga glukos i plasma, fastevärde är under 5,5 mmol/l och värdet efter måltid är under 7,8 mmol/l en timme efter avslutad måltid. Den gravida får remiss till specialsjukvården om värdena fortsätter att överskrida de ovan nämnda eller om fastevärdet vid glukosbelastningsprovet är 6 mmol/l eller mer, eller värdet efter 2 timmar är över 11 mmol/l.