Fosterhinnorna kan ibland spricka redan före graviditetsvecka 37 och då finns det risk att förlossningen sker för tidigt.
Vattenavgången sker innan de egentliga födslovärkarna sätter igång vid ungefär var tionde graviditet. Det inkluderar också fullgångna graviditeter, det vill säga graviditeter som varat över 37 veckor.
För tidig vattenavgång orsakar cirka 30 procent av alla för tidiga förlossningar. Fosterhinnorna spricker för att det helt enkelt går hål på något ställe av hinnorna. Det går inte att hitta stället med någon undersökning. Om det kommer bara lite vatten, är det oftast fråga om så kallad hög vattenavgång, det vill säga att hålet i hinnorna sitter högt uppe i livmodern. Om hålet finns i den nedre delen av livmodern är trycket i fostervattnet vanligtvis högre. Då är risken större för att förlossningen ska sätta igång. Ibland kan fosterhinnorna läka av sig själv.
Vattenavgången leder i 60–80 procent av fallen till att förlossningen sätter igång spontant inom 1–2 dygn. Om vattenavgången sker före graviditetsvecka 34, försöker man fördröja förlossningen om mamman inte har tydliga tecken på livmoderinfektion. Det finns inga effektiva läkemedel mot sammandragningar som skulle hindra förlossningen, Med sådana läkemedel försöker man ändå fördröja förlossningen med minst 48 timmar, så att man kan ge mamman kortikosteroider som hinner utveckla fostrets lungor under den tiden. Om sammandragningar som leder till förlossning inte sätter igång, tas mamman in på sjukhus för uppföljning och en individuell behandlingsplan görs upp.
Efter 34 veckors graviditet får förlossningen komma igång spontant, och om det inte sker planeras igångsättning av förlossningen individuellt utifrån den kliniska situationen, med hänsyn till eventuella symtom hos mamman, laboratorietester, fostrets tillstånd och livmoderhalsens tillstånd. Förlossningen sker dock senast vid 37 veckor.
Exponerande faktorer
Det finns många faktorer som kan leda till för tidig vattenavgång, men det går inte att utgående från dem förutsäga om fosterhinnorna kommer att spricka. Oftast sker det utan förvarnande symtom. För tidig vattenavgång under tidigare graviditet ökar risken för att det ska ske också vid en ny graviditet. Enligt studier förekommer för tidig vattenavgång också oftare bland gravida som röker eller använder droger (cannabis). Infektioner, urinvägsinfektion, slidinfektion, livmoderinfektion som stiger ur slidan, och även övertänjning av livmodern t.ex. på grund av stor mängd fostervatten eller tvillinggraviditet kan öka benägenheten för en för tidig vattenavgång. Andra riskfaktorer är ingrepp i livmodern under graviditeten, såsom fostervattenprov, och blödningar under graviditeten.
När kontakta läkare?
Om det börjar sippra fostervatten ur slidan eller flytningarna blir väldigt vattniga och rikliga, kan det vara fråga om vattenavgång. I så fall ska du kontakta förlossningssjukhusets jour per telefon för ytterligare instruktioner.
Det kan rinna mycket fostervatten eller bara sippra en liten mängd. Du kan sätta en binda i trosorna och följa upp hur fuktig den blir, om du misstänker att fostervatten rinner ut. Om det kommer mycket vatten, så att det rinner längs benen och du dessutom har sammandragningar, ska du snabbt åka in till förlossningssjukhusets jour. Det är alltid bra att ringa sjukhuset i förväg och tala om att man är på väg. Om du bara har lite vattniga flytningar, ska du ta upp saken på rådgivningen, där vattenavgång ibland också kan uteslutas.