Om igångsättning av förlossningen

Med igångsättning av förlossningen försöker man starta en vaginal förlossning genom att få livmoderhalsen att mogna och stimulera värkarbetet. Igångsättning av förlossningen är det vanligaste ingreppet i samband med förlossningar.

 
 

De vanligaste orsakerna till igångsättning av förlossningen är att graviditeten har gått över tiden (är överburen) och att fostervattnet har gått utan att de spontana värkarna har börjat. Dessa tillsammans orsakar cirka 50–60 procent av alla igångsättningar. Igångsättning av förlossningen av andra än medicinska orsaker rekommenderas inte före graviditetsvecka 40. Förlossning kan ibland sättas igång av psykosociala eller logistiska skäl, så som lång väg till förlossningssjukhuset, tvingande familjesituation, mammans förlossningsrädsla eller utmattning. Faktorer som hindrar en igångsättning är i stort de samma som gör att en vaginal förlossning är omöjlig.

Igångsättningen av förlossningen bedöms alltid individuellt med hänsyn till hur mamman och fostret mår, hur långt gången graviditeten är, riskfaktorer och livmoderhalsens mognad. Innan beslut om igångsättning fattas, ska föderskan få veta varför förlossningen sätts igång, vilka alternativen till igångsättning är och vilka risker igångsättningen innebär. Innan igångsättningen börjar, går man igenom alla dessa aspekter för varje föderska och det förlossningssätt väljs som är lämpligast och mest riskfritt i den aktuella situationen.

Grunder för igångsättning av förlossning
  • Överburen graviditet
  • Vattenavgång vid fullgången graviditet utan värkar inom 24 timmar
  • Preeklampsi (Havandeskapsförgiftning
  • Förhöjt blodtryck under graviditeten
  • Fostrets tillväxt har avstannat
  • Mammans allvarliga bakomliggande sjukdom
  • Blodgruppsimmunisering
  • För tidig vattenavgång (före graviditetsvecka 34)
  • Fosterdöd
  • Infektion i fosterhinnan och fostervattnet
  • Liten mängd fostervatten
  • Misstanke om att fostrets tillstånd har försämrats
  • Hepatogestos
  • Avsevärd, men stabil blödning före förlossningen
  • Tvillinggraviditet ≥ graviditetsvecka 38–40
  • Diabetes typ 1
  • Graviditetsdiabetes
  • Psykosociala orsaker (förlossningsrädsla, utmattning, tvingande familjesituationer)
  • Logistiska orsaker (lång väg till förlossningssjukhuset, tidigare snabb förlossning)
Metoder för igångsättning av förlossning

Metoden som används för igångsättningen beror på livmoderhalsens mognad, som bedöms med hjälp av en inre undersökning. Livmoderhalsen är den del av förlossningskanalen som sitter mellan livmodern och slidan, och den öppnar sig under förlossningen. Om livmoderhalsen är väldigt omogen, talar man om mognande av livmoderhalsen och inte om igångsättning av förlossningen.

Smärtlindring vid igångsättning av förlossningen

Förlossning som har satts igång är inte mer smärtsam än en ”naturlig” förlossning. Men smärta är en mycket individuell upplevelse och det går inte att jämföra smärtan mellan olika föderskor eller förlossningar. För att lindra egentliga förlossningssmärtor efter igångsättningen används samma metoder som vid andra förlossningar.

 

Kyllä

Uppdaterad  11.5.2023