I början kontrolleras mängden fostervatten som finns kvar i livmodern med ultraljudsundersökning och mängden följs upp regelbundet. Vid vattenavgång försvinner inte allt fostervatten ur livmodern och också efter vattenavgången producerar fostret hela tiden mera fostervatten.
Det finns en ökad risk för livmoderinfektion efter vattenavgång. Bakterier kan stiga upp i livmodern ur slidan och det finns fara för att infektionen sprids till fostret via fostervattnet. Därtill finns det förhöjd risk för att moderkakan ska lossna eller börja blöda efter vattenavgången. En liten vattenmängd kan ibland, men sällan utan sammandragningar, också leda till att navelsträngen kläms mellan fostret och livmoderväggen och fostret tidvis blir utan syre.
Om vattenavgången sker mycket tidigt, det vill säga före 20:e graviditetsveckan, är fostrets prognos nästan utan undantag dålig, även om graviditeten skulle fortsätta. Då diskuteras olika alternativ med familjen. Oftast blir det aktuellt att avbryta graviditeten. Om mamman får symtom på infektion är det nödvändigt att avbryta graviditeten. Om vattenavgången sker före 24 veckors graviditet är risken hög för bestående underutveckling av fostrets lungor. I synnerhet om det finns mycket lite fostervatten under dessa veckor är den nyföddas prognos dålig, även om graviditeten skulle fortsätta i flera veckor efter vattenavgången. Om vattenavgången har skett till exempel till följd av fostervattenprov, men mängden fostervatten ändå hålls normal och vattenavgången upphör snabbt, är graviditetens prognos god.