För vissa personer med reumatism kan man göra uppehåll i medicineringen helt under graviditeten. Hos en mycket liten del kan symtomen förvärras. Många reumasjukdomar, såsom ledgångsreumatism, kan dock förvärras efter graviditeten. Prognosen för riskgraviditeter förbättras av noggrann uppföljning av mammans och fostrets hälsa.
| Ledgångsreumatism | Graviditeten hos kvinnor med ledgångsreumatism förlöper vanligen normalt och medför inga betydande risker. Risken för missfall, för tidig förlossning eller tillväxthämning hos fostret är inte större än hos andra gravida. Graviditet anses inte påverka långtidsprognosen för ledgångsreumatism, men tiden efter förlossningen innebär en stor risk för att ledgångsreumatism ska bryta ut. |
| Ankyloserande spondylit | Hos kvinnor med ankyloserande spondylit som främst haft symtom i lederna före graviditeten, lugnar sjukdomen ofta ner sig under graviditeten. Symtom i sakroiliakalederna dämpas däremot sällan under graviditeten. Problem med ländryggen är vanliga under graviditeten hos kvinnor med ankyloserande spondylit. De orsakas förutom av fogsmärtor som är normala under graviditet också av aktiv inflammation i ryggområdet. |
| Psoriasisartrit | Ledbesvären vid psoriasisartrit, reaktiv artrit och artriter i samband med kroniska tarmsjukdomar lugnar oftast ner sig under graviditeten, men kan förvärras efter förlossningen. |
| SLE | SLE innebär risker under graviditeten. Symtomen är oftast lindriga och kan hållas i styr med något ökad medicinering. Svåra försämringsperioder är ovanliga. SLE medför en 2–3 gånger större risk för missfall, för tidig förlossning och tillväxthämning hos fostret. En ökad risk för tidigt missfall sammanhänger oftast med fosfolipidantikroppar, som förekommer oftare hos personer med SLE än hos övriga. Risken för komplikationer ökar om sjukdomen var aktiv när graviditeten började. |
| MCTD – blandad bindvävssjukdom | Riskerna under graviditeten hos kvinnor med MCTD är liknande som vid SLE, men de förekommer mer sällan och är lägre. |
| Sjögrens syndrom | Hos kvinnor med Sjögrens syndrom är den mest betydande risken under graviditeten att fostret drabbas av medfött atrioventrikulärt block som orsakas av SSA- och SSB-antikroppar. Vid atrioventrikulärt block är ledningen av hjärtats elektriska impulser rubbad, vilket tar uttryck i att hjärtslagen blir långsammare. Om båda antikropparna är förhöjda är risken cirka 4 procent. Om endast en antikropp är förhöjd är risken cirka 2 procent. Fostrets hjärtljud hos kvinnor med Sjögrens syndrom följs upp på rådgivningen med 2–4 veckors mellanrum i graviditetsveckorna 15–25. Om det konstateras att fostrets hjärtslag har blivit långsammare, skickas mamman som jourfall till moderskapspolikliniken där fortsatta undersökningar görs i samarbete med läkare som är insatta i fosterdiagnostik och specialiserade på hjärtsjukdomar hos barn. Uppkomsten av atrioventrikulärt block kan förebyggas i övervägda fall genom behandling med kortikosteroider. Barnet behöver i regel få en pacemaker efter födseln. |
| Fibromyalgi | Fibromyalgi ökar i sig inte riskerna vid en graviditet. Och mamman använder andra smärtstillande läkemedel än paracetamol, exempelvis sådana som höjer smärttröskeln, är det bra att diskutera medicineringen med sin läkare. Under graviditeten kan det förekomma fogsmärtor som orsakas av att bäckenet och höfterna töjs ut och ändrar läge. Detta hör till vid en normal graviditet. |