Satus behandling av åderbråck

Jag är en 39-årig kvinna. För några år sedan började åderbråck utvecklas i knävecket på mitt högra ben. Med åren bredde åderbråcket ut sig först till vristen och därefter till ljumsken.

​De två senaste åren bredde de ut sig allt snabbare och värken började. Först hade jag sporadisk värk i benet och med tiden förändrades den och blev daglig. Smärtan av åderbråcket kändes mer i vissa lägen. Exempelvis begränsade det mina yogaövningar eftersom speciellt huksittande ställningar som medförde tyngd och tryck i knävecken gjorde mycket ont. Till sist värkte benet till och med i vila.

Jag gick till en läkare som konstaterade att värken berodde på åderbråck och jag fick en remiss till HNS kirurgiska sjukhus. Vid det första besöket undersökte en blodkärlskirurg benet med ultraljud och konstaterade att en ven i ljumsken hade ökat i diameter till drygt en centimeter. I ett sådant fall är laserbehandlingen den enda metoden för korrekt behandling av bråcket.

Åderbråcket behandlades med laser

Själva ingreppet gick bra. Blodkärlskirurgen undersökte benet med laser även denna gång och markerade den del av venen som skulle tas bort med tusch. Benet bedövades längs hela den längd där venen skulle tas bort, dvs. från ljumsken till vristen. Bedövningssprutorna nöp lite grann. För laserbehandlingen sattes en kateter in i venen i lårets övre del och därifrån och uppåt ca 15–20 cm ända till ljumsken gavs laserbehandling, dvs. venen brändes igen. Själva laserbehandlingen kändes inte alls.

Efter laserbehandlingen gjorde kirurgen punktformade hål i huden på sträckan där venen skulle tas bort, jag hade totalt 15 hål. Via dem togs det skadade blodkärlet ut med en ”virknål”. När blodkärlet plockades ut på detta sätt kändes det här och där som små nyp. Därefter var den egentliga behandlingen över. Skötarna tejpade hålen för att inte smuts skulle komma i dem, sedan paketerades benet in i ”bomullsskivor” ifall det skulle blöda och till sist drog skötarna upp en stödstrumpa över paketet.

Min återhämtning efter ingreppet

Efter ingreppet var jag ungefär en halv timme i vilorummet, åt smörgås och gick omkring litet. När allt var i sin ordning fick jag tillstånd att åka.

Behandlingsrekommendationen var promenader. Jag promenerade således till centrum och besökte ett kafé och gjorde några uppköp. Under mina två sjukskrivningsdagar promenerade jag på lunchen, städade litet hemma och utförde andra lätta sysslor. Värkmediciner behövde jag inte under konvalescenstiden.

I och med operationen försvann smärtorna och några veckor efter operationen hade även blåmärkena försvunnit. Jag är på alla sätt nöjd med behandlingen jag fick och med resultaten.

 

Uppdaterad  17.10.2017 12.31