Risker vid starropeartion

I samband med starroperationen placerar man en konstgjord lins i ögat med vilken man kan justera ögats brytningsstyrka. Före operationen beslutar man tillsammans med patienten om önskad brytningsstyrka i ögat. Vid valet av den konstgjorda linsens styrka använder man ögats strukturella mått och kalkyler. Med moderna tekniker uppnår man den önskade brytningsstyrkan i en stor del av ögonen så att patientens behov av glasögon för den önskade distansen vore så liten som möjlig. Hos en del av patienterna uppstår det dock ett brytningsfel efter operationen och det kan åtgärdas med glasögon.

Till servicelöftet för den offentliga sidan hör att man förbättrar synskärpan som orsakas av starr. Möjligheten att bli av med glasögonen hör inte till vårt servicelöfte. Om patienten efter operationen har ett brytningsfel som förorsakar omfattande och märkbara men, kan man från fall till fall överväga reoperationer med olika tekniker.

Ögonen blir mer känsliga för torrhet efter en starroperation. Det kan bli så i synnerhet om man i viss grad har haft symtom på ögontorrhet redan innan operationen. Efter operationen får du anvisningar om användningen av fuktande ögondroppar, vilka även hjälper vid långvarig användning. Om du upplever att du lider av ögontorrhet är det bra att påbörja en regelbunden behandling med fuktande ögondroppar i god tid före starroperationen.

Ögontrycket kan övergående stiga efter ingreppet. Detta kan hända i synnerhet åt patienter som redan innan starroperationen har haft ett förhöjt ögontryck eller ögontryckssjukdom, det vill säga glaukom. Förhöjt ögontryck kan orsaka smarta i ögonen och/eller huvudvärk och suddig syn. Om du får symtom, kontakta enheten som utför ingreppet.

En konstgjord lins avviker från ögats egen lins i fråga om ljusbrytningsegenskaperna. Cirka sex procent av de som har genomgått en starroperation har ljusreflektioner i trafiken i mörkret, vilka kan försvåra bilkörningen. Skärformade skuggor i utkanten av synfältet är vanliga efter en operation. När synsystemet vänjer sig vid dessa blir besväret som fenomenet orsakar vanligtvis mindre.

Hos vissa patienter kan svullnaden i hornhinnan efter operationen orsaka att synen tillfälligt blir dimmig. Svullnaden avtar vanligen med tiden och kan också från fall till fall behandlas med ögondroppar. Ibland, dock sällan kan situationen kräva kirurgiska ingrepp.

Efter en starroperation förekommer det svullnad i makula, det vill säga i området för skarp syn hos 1–20 procent av patienterna. Man försöker få detta under kontroll med ögondroppar som ordinerats att användas som efterbehandling efter operationen. Svullnaden kan visa sig som en oskarp syn eller vara så lindrig att den inte orsakar symtom. På grund av svullnaden rekommenderas det att man inte gör en bestämning om glasögon före flera veckor efter operationen. Risken för svullnader kan bli större av vissa andra ögonsjukdomar eller händelser under operationen. Långvarig svullnad som orsakar symtom behandlas vanligen med ögondroppar eller annan läkemedelsbehandling.

Ögats egen lins ligger bakom regnbågshinnan och är omringad av en tunn hinna, kapselpåsen. Vid en starroperation tömmer man linsmaterialet från kapselpåsen och placerar in en konstgjord lins i kapselpåsen. Under operationen kan det uppstå en ruptur och via den kan det komma in glaskroppsmaterial i främre delen av ögat. Den delen av glaskroppen som kommit in i ögats främre del avlägsnas innan man placerar den konstgjorda linsen. Vid en ruptur i bakre kapseln finns en lite förhöjd risk för näthinneavlossning. Rupturen påverkar vanligen inte synskärpan efter operationen men det kan behövas en reoperation.

Näthinnan är en struktur i bakre delen av ögat som känner igen ljus. Om den lossnar från ögonbotten finns det en stor risk för att man förlorar synen och situationen kräver snabb behandling. En starroperation ökar risken för näthinneavlossning. Efter en starroperation är risken 0,5–1,0 procent inom fem år (utan en starroperation är risken 0,5 procent under fem år) och risken är större hos yngre patienter. Andra riskfaktorer för näthinneavlossning är till exempel hål i näthinnan, närsynthet och skador i ögat. Den behandlas vanligen med en operation. Även om den behandlas kan synförmågan förbli nedsatt.

Bakteriella infektioner är möjliga i samband med en starroperation men de är mycket sällsynta. För att förhindra infektioner bör man mycket noggrant ta hand om aseptiken i samband med operationen. Om det uppstår en bakteriell infektion inuti ögat, behandlas den med antibiotika. Svåra infektioner inuti ögat kan vara förknippade med bestående men för ögat. Med moderna operationsmetoder är risken för en allvarlig infektion inuti ögat mindre än 1:10 000, det vill säga risken är mycket liten.