Gallgångsinflammation som leder till förträngning, det vill säga primär skleroserande kolangit (PSC) leder till förträngningar i leverns inre och yttre gallgångar. Långt framskridna förträngningar i gallgångarna hindrar gallvätskans flöde vilket leder till levercirros. Långt framskriden skleroserande kolangit är numera en av de vanligaste orsakerna till levercirros i de nordiska länderna. Till skleroserande kolangit hör också en förhöjd risk att insjukna i gallgångscancer och tjocktarmscancer. Lite under 10 procent av de som insjuknat i inflammatoriska tarmsjukdomar insjuknar i skleroserande kolangit. Skleroserande kolangit hör inte samman med tarmsjukdomens aktivitet.
Misstanke om gallvägssjukdom uppstår oftast när ett förhöjt värde av serumets alkaliska fosfatas (S-AFOS) konstateras i blodprover. Sjukdomen kan fastställas med en magnetundersökning av gallgångarna men för att säkerställa diagnosen förutsätts att man gör en kontrastmedelsundersökning en så kallad ERCP.
ERCP görs via endoskopi av magen genom att spruta in kontrastmedel i gallgångarna.