Gå till sidans innehåll

Förslutning av tillfällig stomi

Förslutning av tillfällig stomi är vanligtvis ett mindre ingrepp, men ingreppet kan medföra risker och tarmfunktionen kan förändras.

Bilden illustrerar hur en ändstomi kan se ut. På den första och andra bilden ser du hur ändstomier av tjocktarmen och tunntarmen ser ut. På den tredje bilden visas stomins fästning i huden med suturer. Den fjärde bilden visar stomin uppifrån som ett runt hål med suturer.
Ändstomins struktur. A. Ändstomi av tjocktarmen. B. Ändstomi av tunntarmen. C. Stomins kant sys fast i hudnivå. D. Stomi sedd uppifrån. Bild: Duodecim.
Teckningen visar olika loop- och dubbelförgrenade stomier. Den första bilden visar en loopstomi av tjocktarmen. På den andra bilden har tunntarmen och tjocktarmen förts upp till hudytan. På den tredje bilden sys stomin fast i huden. Den fjärde bilden visar en dubbelförgrenad stomi sedd uppifrån.
Loop- eller dubbelförgrenad stomi. A. Loopstomi av tjocktarmen. B. Dubbelförgrenad stomi där tunntarmen och tjocktarmen förts upp till huden. C. Dubbelförgrenad stomi sys fast i hudkanterna. D. Dubbelförgrenad stomi sedd från sidan. Bild: Duodecim.

Stomi anläggs oftast på grund av ändtarmscancer eller inflammatorisk tarmsjukdom. Beroende på situationen görs antingen en permanent eller tillfällig stomi. Tillfällig stomi görs vid behov när det efter en tarmresektion är möjligt att förena tarmändarna, dvs. att skapa en tarmförbindelse. Syftet med stomin är att förhindra avföring från att pasera den nygjorda tarmförbindelsen samt att skapa ett skydd mot allvarliga komplikationer i fall då tarmförbindelsen inte läks som planerat. Stomin kan förslutas när tarmförbindelsen har läkt och patienten har återhämtat sig från operationen. Förbindelsens läkning och intakthet granskas antingen med bilddiagnostik eller endoskopi av tjocktarmen. Lämplig tidpunkt för att kontrollera tarmförbindelsen är tidigast 1–2 månader efter operationen.

Om operationen där stomin anlades gjordes på grund av cancer, inleds cytostatikabehandling vid behov. Stomiförslutningsoperation kan inte göras under pågående behandling, eftersom vävnadsläkningen då är osäker.

Förslutning av tillfällig loopstomi är vanligtvis ett kort och ganska litet ingrepp. Tarmens loop som bildat stomin frigörs lokalt från bukväggen, stomins öppning i tarmen sys ihop, tarmen återförs till bukhålan och bukväggen försluts lager för lager. Huden lämnas vanligtvis lite öppen så att vävnadsvätska kan rinna ut och det inte bildas en abscess vid förslutningsstället. Ibland behöver en liten tarmresektion göras om det inte annars är möjligt att försluta tarmens öppning.

Tillfällig ändstomi förenas med tarmen i bukhålan, till exempel med ändtarmsstumpen. Förslutningsoperation av tillfällig ändstomi är ett mer krävande ingrepp, eftersom lokal förslutning vid stomistället inte är möjlig. Förslutningsoperationen görs antingen som öppen operation eller, om möjligt, titthålsoperation. Vid operationen förbereds tarmens ände i bukhålan för förbindelsen, stomin frigörs från bukväggen och förbindelsen mellan tarmändarna görs antingen för hand med suturer eller, oftast i ändtarmsområdet, med stapler.

Efter operationen är patienten vanligtvis några dagar på avdelningen för att se att tarmfunktionen kommer igång naturligt via analöppningen. Tarmfunktionen kan främjas genom att vara mycket i rörelse. Trots tillräcklig rörelse kan det tidigare stomistället i tarmen vara svullet och tarmfunktionen kan ibland ta tid på sig. Även om operationen i sig är ganska liten, kan den leda till allvarliga komplikationer. Om det sydda stället i tarmen brister leder det vanligtvis till akut operation och stomi kan behöva göras om.

Tarmfunktionen kan efter stomiförslutning vara mycket annorlunda jämfört med tidigare. Tarmfunktionen påverkas väsentligt av vilken del av tarmen som tidigare opererats. Särskilt efter resektioner av ändtarmen förekommer ofta bland annat ökad avföringsfrekvens, läckage av gas eller avföring och oförutsägbar tarmfunktion. Dessa symtom kallas LARS-symtom (low anterior resection syndrome). Det lönar sig att tala med läkaren om symtomen, eftersom de ofta kan lindras med bulk-laxativ, dvs. fiberpreparat, och så kallade diarréläkemedel som dämpar tarmfunktionen. Om läkemedlen inte lindrar symtomen tillräckligt kan hjälp också fås på mottagning hos sjuksköterska specialiserad på bäckenbottenproblem. Till mottagningen kommer man med remiss från läkare.

Uppdaterad 21.7.2026