Svampinfektionsepidemier har även observerats bland brottare när infektionen har smittat vid hudkontakt mellan idrottarna.
Svampinfektion på kroppen, ringorm
Utöver att smittas med svampinfektion från en människa till en annan kan husdjur, såsom marsvin, kaniner, katter och hundar eller till exempel produktionsdjur såsom nötboskap överföra en svampinfektion.
Svampinfektion på kroppen är en rodnande, ringformad förändring, vars kant är upphöjd och fjällande. Till en början är fläcken helt rodnande, men när den växer blir den ofta ljusare i mitten. Det kan förekomma en eller flera förändringar och deras tillväxttakt varierar. Vid djurrelaterad smitta är hudreaktionerna ofta kraftigare, rodnaden starkare och det kan förekomma varbildning och blåsbildning på huden.
Se bilden kring ämnet. Bilden kan väcka starka känslor.
Diagnosen kan säkerställas med svampprov. Efter rengöring med vatten eller alkohol tas ett skrapprov med rikligt med mjölig fjällning från hudområdet. Från ovansidan på en eventuell blåsa tas en provbit för undersökning. Provet undersöks genom en svampodling som även inkluderar undersökning med mikroskop, ett så kallat nativprov. Ett alternativ till odling är ett prov med genteknik (PCR).
Se bilden kring ämnet. Bilden kan väcka starka känslor.
Svampinfektion på kroppen behandlas ofta lokalt med svampsalva i 1–2 veckor. Vid svårartad sjukdom eller en sjukdom som inte reagerar på lokalbehandling kan man använda svampläkemedel som tas via munnen. Svampinfektion på kroppen kan ha smittat från personen själv, från fotsulorna eller ljumskarna, och dessa områden ska behandlas på samma gång.
Uppdaterad 15.8.2018