Den digitala stigen är en verksamhetsmodell som används vid HUS enhet för klinisk neurofysiologi, där patienten får instruktioner för sömnpolygrafi digitalt utan ett traditionellt vägledningsbesök som sker ansikte mot ansikte på mottagningen. Programmet riktar sig till patienter som ska genomgå sömnapnéundersökningar och syftet är att minska vårdpersonalens arbetsbelastning, effektivisera undersökningsprocessen och öka patienternas självständighet. Den digitala stigen förändrar arbetsflödet jämfört med den traditionella modellen på så sätt att vägledningen, påminnelserna och en del av informationsförmedlingen sker digitalt, vilket minskar antalet manuella arbetsfaser och patientkontakter.
Denna text bygger på Jenni Villman-Havons pro gradu-studie, där man undersökte HUS vårdpersonals erfarenheter av införandet av den digitala stigen och dess effekter på arbetet. Intervjuerna lyfte fram både faktorer som gjorde arbetet smidigare och sådana som belastade det.
Vårdpersonalens erfarenheter av den digitala stigen
I intervjuerna beskrev man att den digitala stigen har förändrat vårdpersonalens arbetssätt och lyft fram både faktorer som belastar arbetet och gör det smidigare. De nya verksamhetsmetoderna ökade den kognitiva belastningen och krävde stor koncentration, medan det minskade antalet patientkontakter upplevdes som en positiv förändring. Hanteringen av programvaror och deras inkompatibilitet medförde extra arbete i början, men den digitala stigen gav också större flexibilitet i hur arbetsdagen kunde struktureras, möjligheter att påverka de egna arbetsuppgifterna samt ökade arbetets meningsfullhet och välbefinnandet på arbetsplatsen.
Användargränssnittet som en del av arbetet
I användargränssnittet kunde man se funktioner som både underlättade arbetet och försvårade det. Man upplevde att det var arbetsamt att lägga till en patient på den digitala stigen och det manuella utskickandet av påminnelsemeddelanden ökade arbetsmängden. Samtidigt fick gränssnittets tydlighet och utformning positiv respons och man ansåg att de underlättade vårdpersonalens arbete. Det uppstod även utmaningar på grund av att det fanns flera parallella program vars inkompatibilitet ökade risken för fel och fördröjde arbetet.
Förändringar i arbetsflödet och informationsförmedlingen
Den digitala stigen påverkade arbetsflödet på många sätt. Under arbetsdagarna på den digitala stigen kan uppgifterna planeras mer självständigt, vilket ökar självbestämmandet och minskar förseningar som orsakas av patienttidtabellerna. Arbetet upplevdes som effektivt, eftersom man inte behöver avsätta tid för personlig vägledning och man kan ta hand om flera anordningar och patienter under samma dag. Arbetsmängden ökade dock på grund av de parallella programmen som medför fler arbetsfaser och en ökad risk för fel samt på grund av de individuella vägledningarna som orsakar avbrott i arbetsrytmen. Informationsförmedlingen ansågs underlätta arbetsflödet, eftersom samspelet och det ömsesidiga stödet mellan kollegorna har stärkts i och med den digitala stigen.
Betydelsen av arbetsgemenskapen och organisationskulturen
Införandet av den digitala stigen beskrevs i hög grad som ett sätt att stärka atmosfären i arbetsgemenskapen och organisationskulturen. I pilotprojektet deltog sjukskötare som var engagerade i ämnet samt en klinisk expert. Den digitala stigen har en egen ansvarig skötare som delar information och stöttar kollegorna. I intervjuerna framhölls en kultur som är präglad av hjälpsamhet, en positiv inställning till nya utmaningar och beredskap att arbeta med anordningar och teknik. Det välplanerade pilotprojektet och den konsekventa introduktionen bidrog till att omvandla den digitala stigen till en fungerande helhet och förändringarna upplevdes som en naturlig del av enhetens vardag.
Effektivitet och tillämpning av resultaten
I studien konstaterades att den digitala stigen har effektiviserat vårdpersonalens arbete och gjort arbetet mer meningsfullt. Införandet lyckades tack vare den noggranna planeringen, pilotförsöket, det stegvisa genomförandet och den positiva atmosfären i arbetsgemenskapen. Den öppna interaktionen gjorde tröskeln att ta sig an tekniska utmaningar lägre, och utvecklingsbehoven handlade framför allt om att stärka samarbetet mellan den aktör som utvecklar den digitala stigen och vårdpersonalen. Utifrån resultaten kan de digitala stigarna i framtiden utvecklas så att de blir mer användarvänliga och observationerna kan utnyttjas för att överföra diagnostiska undersökningar till de digitala stigarna. Därtill kan de utnyttjas i planeringen av lösningar som främjar arbetets smidighet och användargränssnittens användbarhet. I framtiden kan man hitta lösningar på utmaningarna genom att till exempel stärka det tekniska stödet och utvecklingssamarbetet och enhetens digitala team kan erbjuda kontinuerligt stöd och påskynda problemlösningen.