Refsum sjukdom hos spädbarn orsakar vanligen utvecklingsstörning, sensorisk hörselnedsättning och/eller nedsatt synförmåga, men sjukdomsförloppet är varierande. Tidig nattblindhet är typiskt, vilket beror på en pigmenterad sjukdom i ögonbotten, samt även förlust av luktsinnet. En del patienter har utvecklingsförseningar, njursvikt och förstorad lever samt tarmbesvär såsom diarré och malabsorption (bristfälligt upptag av näringsämnen). Hos andra konstateras endast perifer neuropati eller progressiv cerebellär ataxi och neuropati.
Vid Refsum sjukdom hos vuxna är patienterna friska som barn, men utvecklar från sena barndomen, ungdomsåren eller ibland först i vuxen ålder nattblindhet och nedsatt synförmåga (pigmenterad retinit) samt förlust av luktsinnet. Under år och decennier kan även hörselnedsättning, demyeliniserande polyneuropati, ataxi, iktyos (fjällande hudsjukdom), trötthet, muskelsvaghet, hjärtsvikt och ledningsrubbningar utvecklas. Det är ovanligt att en och samma patient har alla typiska drag av sjukdomen. Proteinnivån i ryggmärgsvätskan kan vara förhöjd.
För diagnos bestäms plasmanivån av fytansyra från blodprov. Patienterna har varierande kombinationer av cerebellär ataxi, polyneuropati och förhöjd nivå. Hos nästan alla patienter är nattblindhet i barndomen det första fyndet. Mer sällan konstateras sensorineural hörselskada, iktyos, skelettavvikelser och hjärtfel. De flesta fynd utvecklas med åldern, men utvecklingen är varierande.
Symtom kan debutera i tidig barndom eller först efter 40 års ålder, men vanligen börjar symtom och fynd utvecklas före 20 års ålder.