Gå till sidans innehåll

Kobalamin C-sjukdom

Pasi Nevalainen, med.dr., docent, specialistläkare. TAYS Sällsynta sjukdomar, MetabERN-centrum

Kobalamin C-sjukdom, även kallad metylmalonsyrauri och homocystinuri, är den vanligaste störningen i den intracellulära omsättningen av vitamin B12 (kobalamin), som orsakas av en mutation i MMACHC-genen ärvd från båda föräldrarna. Mer sällan kan genfelet finnas i den intilliggande PRDX1-genen. Halterna av vitamin B12 och folat i blodet är normala. På grund av den intracellulära störningen är nivåerna av homocystein och metylmalonsyra i både blod och urin högre än normalt och metioninnivån lägre än normalt.

Sjukdomen är relativt välkänd som barnsjukdom, men mycket dåligt känd inom enheter som behandlar vuxna, eftersom vuxenfall har diagnostiserats först nyligen.

Vid den tidigt debuterande (neontala) sjukdomsformen är typiska problem matningssvårigheter, tillväxthämning och utvecklingsstörning, muskelhypotoni, kramper, försurning av kroppen, hydrocefalus, akut sänkt medvetandegrad, njursjukdom, kronisk njursvikt, atypiskt hemolytiskt-uremiskt syndrom och pulmonell hypertension. Anemi, brist på neutrofila vita blodkroppar och samtidig brist på flera blodcellslinjer (pancytopeni) är vanliga. Även nedsatt syn och synförlust kan förekomma på grund av pigmenterad ögonsjukdom i ögonbotten eller förtvining av synnerven. Ibland kan tillväxthämning och hjärtmissbildningar konstateras redan hos fostret.

Den sent debuterande barndomsformen börjar ofta före skolåldern som pulmonell hypertension eller atypiskt hemolytiskt-uremiskt syndrom.

Sjukdomsformen som börjar i tonåren yttrar sig oftast först som neuropsykiatriska symtom.

Sjukdomen som debuterar i vuxen ålder kan börja ge symtom vid 18–45 års ålder. Vid diagnos har hälften av de drabbade neurologiska symtom och fynd (perifer neuropati, svaghet eller förlamning i extremiteter, koordinationsstörning (ataxi) och kramper) och nästan lika ofta neuropsykiatriska symtom eller enbart psykiatriska symtom. Njursjukdom konstateras i vart fjärde fall och ibland är det första symtomet en venös eller arteriell blodpropp eller synstörning. Efter insjuknandet kan alla symtom förvärras och nya, mer omfattande problem utvecklas. Intellektuell och minnesmässig tillbakagång konstateras hos hälften av patienterna. Atypiskt hemolytiskt-uremiskt syndrom är möjligt. Endast hälften utvecklar förändringar som kan ses vid avbildning av centrala nervsystemet.

För diagnos bör man först, utöver serumfolat och vitamin B12, bestämma plasmanivåer av homocystein och serum- eller urinmetylmalonsyra, vilka är förhöjda, samt plasmaaminosyror, där metionin kan vara lägre än normalt. Även bestämning av plasmaacylkarnitin kan vara till hjälp vid diagnostik. Njurbiopsifynd överensstämmer med de förändringar som ses vid hemolytiskt-uremiskt syndrom. Diagnosen bekräftas med genpaneltest, eftersom det kan röra sig om någon annan sällsynt störning i den intracellulära omsättningen av vitamin B12. Behandlingen ska påbörjas medan man inväntar resultatet av gentestet.

Vid sent debuterande sjukdomsformer är behandlingsresponsen vanligen god. Behandlingen inleds alltid med höga doser B12-vitamininjektioner. Behandlingen kan vid behov kompletteras med folsyra, betain och karnitin.

Sjukdomen är recessivt nedärvd. Hos barn konstateras oftast en homozygot sjukdomsorsakande variant av MMACHC-genen och hos vuxna typiskt en kombinationsheterozygot variant.

Förekomsten i Finland är okänd. I världen har över 500 fall rapporterats och prevalensen uppskattas till en person per 100 000–200 000 invånare.

Uppdaterad 15.6.2026