Pasi Nevalainen, MD, docent, specialistläkare. TAYS Sällsynta sjukdomar
Sjukdomen orsakas av en mutation i genen som kodar för enzymet 27-hydroxylas (CYP27A1). Bristen på enzymet påverkar kolesterolets normala metabolism, vilket leder till mycket höga plasmanivåer av kolestanol och gallalkoholsyror, och som ett resultat ackumuleras kolestanol och kolesterol i vävnaderna.
Åldern då symtomen uppträder, symtomens spektrum och svårighetsgrad varierar mycket. I genomsnitt diagnostiseras sjukdomen vid 35 års ålder, med en fördröjning på 16 år från symtomdebut. Det är typiskt med en progressiv neurologisk sjukdom som börjar i vuxen ålder samt icke-neurologiska fynd som förtjockningar i senor (xantom), tidig åderförkalkning, benskörhet och/eller andningssvikt.
Ibland kan det första symtomet vara gulhet hos nyfödda, vilket avtar av sig självt. Typiska symtom i barndomen kan vara oförklarlig diarré hos hälften av de drabbade och grumling av ögonlinsen (katarakt), som utvecklas vid 2–21 års ålder hos 90 %. Om det förekommer neurologiska problem i barndomen kan de inkludera allmän utvecklingsstörning, intellektuell funktionsnedsättning eller inlärningssvårigheter under de första 10 åren. Senare kan förtjockning av (akilles)senor utvecklas tidigast i tonåren, men vanligtvis först vid 20–40 års ålder hos 70 % av fallen. Neurologiska symtom börjar oftast i ungdomsåren eller tidig vuxen ålder och fortskrider långsamt, men hos personer över 30 år kan de redan vara svåra.
Vid sjukdomsdebut i vuxen ålder dominerar neurologiska och psykiatriska symtom och fynd, men oförklarlig diarré kan vara ett centralt problem i alla åldrar. Den neurologiska sjukdomen tar sig vanligtvis i uttryck i form av spastisk förlamning i nedre extremiteterna, koordinationsstörning av viljestyrda rörelser (ataxi) eller talstörning (dysfasi). Vissa patienter kan drabbas av kranskärlssjukdom ovanligt tidigt och få hjärtinfarkt. Benskörhet, D-vitaminbrist och frakturer är vanliga i vuxen ålder.
CTX-sjukdom bör misstänkas hos alla som har minst två av de fyra typiska problemen: tidig katarakt, oförklarlig kronisk diarré, progressiva neurologiska symtom (t.ex. ataxi, epileptiska anfall, rörelsestörningar, intellektuell tillbakagång, minnesproblem och perifera nervsymtom) och förtjockning av senor på grund av fettansamling (akilles- eller annan sena). Särskilt kombinationen av tidig katarakt och diarré hos ett barn eller en ung person bör väcka misstanke, särskilt om de är associerade med psykiatriska problem.
Vissa patienter utvecklar ingen intellektuell funktionsnedsättning alls, men har perifer nervsjukdom (neuropati) eller progressiv spastisk förlamning i nedre extremiteterna. Det finns också fall där ingen neurologisk sjukdom utvecklas, men symtomen är psykiatriska och liknar schizofreni.
Utan behandling leder sjukdomen till död vid 30–60 års ålder.
Inledande diagnostiska tester inkluderar bestämning av plasmanivåer av kolestanol och/eller gallalkoholnivåer i urin. Diagnosen kan uppdagas och/eller bekräftas genom genetisk analys.
Hjärnavbildning visar inte alltid förändringar, men hos neurologiskt symtomatiska patienter är de typiska fynden på en magnetundersökning av hjärnan förlust av cerebellär vävnad och signalförstärkningar i basalganglierna, dentatus i lillhjärnekärnan och den vita substansen runt hjärnventriklarna.
Kenodeoxikolsyrabehandling stoppar diarrén, och neurologiska samt psykiatriska symtom kan minska eller till och med förbättras delvis. Ursodeoxikolsyrabehandling ska inte användas. Tidig behandling med kenodeoxikolsyrabehandling kan förhindra utvecklingen av neurologiska symtom, men om symtomen har pågått i över 25 år verkar behandlingen inte längre vara effektiv. Behandlingen kombineras vanligtvis med statinläkemedel. Neurologiska symtom behandlas med symtomatiska läkemedel.
Nedärvs autosomalt recessivt.
Nedärvs autosomalt recessivt. Det finns ingen information om förekomsten av sjukdomen i Finland. I övriga länder uppskattas förekomsten vara 3-5 fall per 100 000 personer.
Mer information om syndromet finns i den internationella katalogen för sällsynta sjukdomar, där endast barndomsformer av sjukdomen nämns.
Åldern då symtomen uppträder, symtomens spektrum och svårighetsgrad varierar mycket. I genomsnitt diagnostiseras sjukdomen vid 35 års ålder, med en fördröjning på 16 år från symtomdebut. Det är typiskt med en progressiv neurologisk sjukdom som börjar i vuxen ålder samt icke-neurologiska fynd som förtjockningar i senor (xantom), tidig åderförkalkning, benskörhet och/eller andningssvikt.
Ibland kan det första symtomet vara gulhet hos nyfödda, vilket avtar av sig självt. Typiska symtom i barndomen kan vara oförklarlig diarré hos hälften av de drabbade och grumling av ögonlinsen (katarakt), som utvecklas vid 2–21 års ålder hos 90 %. Om det förekommer neurologiska problem i barndomen kan de inkludera allmän utvecklingsstörning, intellektuell funktionsnedsättning eller inlärningssvårigheter under de första 10 åren. Senare kan förtjockning av (akilles)senor utvecklas tidigast i tonåren, men vanligtvis först vid 20–40 års ålder hos 70 % av fallen. Neurologiska symtom börjar oftast i ungdomsåren eller tidig vuxen ålder och fortskrider långsamt, men hos personer över 30 år kan de redan vara svåra.
Vid sjukdomsdebut i vuxen ålder dominerar neurologiska och psykiatriska symtom och fynd, men oförklarlig diarré kan vara ett centralt problem i alla åldrar. Den neurologiska sjukdomen tar sig vanligtvis i uttryck i form av spastisk förlamning i nedre extremiteterna, koordinationsstörning av viljestyrda rörelser (ataxi) eller talstörning (dysfasi). Vissa patienter kan drabbas av kranskärlssjukdom ovanligt tidigt och få hjärtinfarkt. Benskörhet, D-vitaminbrist och frakturer är vanliga i vuxen ålder.
CTX-sjukdom bör misstänkas hos alla som har minst två av de fyra typiska problemen: tidig katarakt, oförklarlig kronisk diarré, progressiva neurologiska symtom (t.ex. ataxi, epileptiska anfall, rörelsestörningar, intellektuell tillbakagång, minnesproblem och perifera nervsymtom) och förtjockning av senor på grund av fettansamling (akilles- eller annan sena). Särskilt kombinationen av tidig katarakt och diarré hos ett barn eller en ung person bör väcka misstanke, särskilt om de är associerade med psykiatriska problem.
Vissa patienter utvecklar ingen intellektuell funktionsnedsättning alls, men har perifer nervsjukdom (neuropati) eller progressiv spastisk förlamning i nedre extremiteterna. Det finns också fall där ingen neurologisk sjukdom utvecklas, men symtomen är psykiatriska och liknar schizofreni.
Utan behandling leder sjukdomen till död vid 30–60 års ålder.
Inledande diagnostiska tester inkluderar bestämning av plasmanivåer av kolestanol och/eller gallalkoholnivåer i urin. Diagnosen kan uppdagas och/eller bekräftas genom genetisk analys.
Hjärnavbildning visar inte alltid förändringar, men hos neurologiskt symtomatiska patienter är de typiska fynden på en magnetundersökning av hjärnan förlust av cerebellär vävnad och signalförstärkningar i basalganglierna, dentatus i lillhjärnekärnan och den vita substansen runt hjärnventriklarna.
Kenodeoxikolsyrabehandling stoppar diarrén, och neurologiska samt psykiatriska symtom kan minska eller till och med förbättras delvis. Ursodeoxikolsyrabehandling ska inte användas. Tidig behandling med kenodeoxikolsyrabehandling kan förhindra utvecklingen av neurologiska symtom, men om symtomen har pågått i över 25 år verkar behandlingen inte längre vara effektiv. Behandlingen kombineras vanligtvis med statinläkemedel. Neurologiska symtom behandlas med symtomatiska läkemedel.
Nedärvs autosomalt recessivt.
Nedärvs autosomalt recessivt. Det finns ingen information om förekomsten av sjukdomen i Finland. I övriga länder uppskattas förekomsten vara 3-5 fall per 100 000 personer.
Mer information om syndromet finns i den internationella katalogen för sällsynta sjukdomar, där endast barndomsformer av sjukdomen nämns.
Uppdaterad 18.11.2024
