Det första tecknet på sjukdomen är att urinen i pottan mörknar eller att mörka fläckar syns på blöjor, men detta märks inte alltid eftersom engångsblöjan ofta kastas innan syre får urinen att mörkna. Cirka 5000 milligram HGA utsöndras i urinen per dag, medan utsöndringen hos friska personer är endast 20-30 milligram. Därför kan urinen som blir mörkgrå, svart eller blå när den står eller om bas tillsätts leda till diagnos.
Förutom mörk urin orsakar sjukdomen inga symtom i barndomen eller ungdomsåren. Vid cirka 20-30 års ålder börjar ledsjukdom utvecklas, särskilt i ryggraden. Det vanligaste symtomet är ryggsmärta som börjar i nedre delen av ryggen före 40 års ålder. Samtidigt utvecklas stelhet och begränsning av rörelseomfånget i ryggen.
Ryggslitage fortskrider gradvis uppåt till bröst- och halsryggen. Diskarna mellan kotorna blir tunnare och förkalkas, och mellanrummen mellan kotorna kan bli orörliga. Längden kan minska, kyfos kan utvecklas och funktionsförmågan kan begränsas avsevärt. Ligamenten utanför ryggkotorna kan också förkalkas och benpålagringar kan bildas vid kanten av kotorna. Diskbråck kan orsaka smärta.
Slitage och inflammation i stora leder börjar vid 30–50 års ålder, vanligtvis i axlar, höfter och knän, men besvär kan också uppstå i små leder, brosk, ligament och senor. Lederna kan svullna, men är inte heta och röda. De flesta patienter har kronisk ledvärk och rörelsebegränsningar. Hälften av patienterna har fått en konstgjord led vid 55 års ålder, vissa har fått upp till sex konstgjorda leder i stora leder. Konstgjorda leder håller lika bra som hos andra. Ledbroskens ytor är svarta om kirurgen utför en ledoperation. Kirurgen kan också notera att de trasiga senorna är mörka.
Ungefär vid samma ålder börjar mörka pigment synas i ögonvitorna och öronloberna. Dessa pigment kan också finnas på fingrarna, men mer sällan på andra ställen. Okronos kan orsaka senskador, oftast i akillessenan, och de läker sämre än normalt. Risken för benbrott är något förhöjd.
Från 50–60 års ålder kan hjärtklaffsjukdom (särskilt aortaklaffen) eller förkalkning av kranskärlen eller aortan eller hjärnhändelser utvecklas. Vissa patienter kan utveckla svarta njurstenar, prostatastenar eller spottkörtelstenar.
Sjukdomen diagnostiseras med gentest eller genom att undersöka organiska syror i ett engångsurinprov, där en mycket hög nivå av homogentisinsyra konstateras.
