Om ledgångsreumatism

Ledgångsreumatism är en inflammatorisk ledsjukdom. I Finland har den omfattande behandlingen av ledgångsreumatism klart förbättrat prognosen.

Obehandlad ledgångsreumatism är en långvarig allmän inflammatorisk sjukdom i kroppen vars huvudsakliga målorgan är lederna. Ledgångsreumatism är 2–3 gånger vanligare hos kvinnor än hos män. Sjukdomen debuterar oftast kring 60 års ålder, men kan börja i vilken ålder som helst. I Finland är förekomsten av ledgångsreumatism 29/100 000 vuxna.

Polyartrit är typiskt för obehandlad ledgångsreumatism, men numera uppträder ledgångsreumatism oftast som citrullinpeptidantikroppspositivt (CCPAb) symtom i endast några få leder. Obehandlad ledgångsreumatism leder till ledskador, svår invaliditet och förtida död.

Tidigare befolkningsstudier har visat att över hälften av de förtida dödsfallen i anslutning till ledgångsreumatism orsakas av hjärt- och kärlsjukdomar. Under detta årtusende konstaterades inte längre någon överdödlighet bland patienter med ledgångsreumatism i Finland. Detta har sannolikt att göra med en god helhetsbehandling, där man utöver den antireumatiska behandlingen också beaktar och behandlar associerade sjukdomar.

Man har observerat att både ärftliga faktorer och olika miljöfaktorer kan leda till att ledgångsreumatism bryter ut. Rökning är tills vidare den enda kända riskfaktorn för olika reumatiska sjukdomar.

En tidig diagnos och läkemedelsbehandling som leder till snabb och bestående remission har en avgörande betydelse för prognosen.

Citrullinpeptidantikroppar, reumatoida faktorer och cytokiner kan uppträda flera år innan ledgångsreumatism bryter ut. I detta skede är personen symtomfri och uppvisar inga tecken på inflammation i lederna. Ledgångsreumatism kan också förekomma utan reumatoida faktorer och kallas då seronegativ ledgångsreumatism.

Uppdaterad  10.1.2023

Kyllä