Vaccinationer vid reumatiska sjukdomar

• dT (difteri, tetanus)

  • Giltighetstiden är 20 år för personer under 65 år. För personer över 65 år är giltighetstiden 10 år. Vaccinet ingår i det nationella vaccinationsprogrammet.

  • Patienten uppmanas vid behov att komplettera sitt vaccinationsskydd inom primärvården.

• Vattkoppor (varicella)

  • Om patienten inte minns att hen har haft vattkoppor eller inte har vaccinerats, kan varicellaantikroppar bestämmas.

  • Om antikroppar saknas kan två doser vattkoppsvaccin ges inom primärvården med 3 månaders intervall.

  • Observera eventuella nödvändiga uppehåll i läkemedelsbehandlingen (se avsnittet "Behöver reumamediciner pausas i samband med vaccinationer?").

  • Patienten får recept på vaccinet och bekostar vaccinationen själv.

• MPR (mässling, röda hund, påssjuka)

  • Kontroll av vaccinationsskyddet rekommenderas senast i samband med insättning av biologiskt läkemedel eller JAK-hämmare.

  • Patienten behöver inte vaccineras om hen vet att hen har haft mässling eller har fått två doser MPR-vaccin.

  • Sedan 1975 har majoriteten av finländarna fått MPR-vaccin (sedan 1982 har MPR-vaccinet ingått i det nationella vaccinationsprogrammet). Personer födda före 1965 har i regel haft mässling. Vaccinationsskyddet kan vara bristfälligt särskilt hos personer födda mellan 1965 och 1975 samt hos personer med utländsk bakgrund.

  • I övriga fall hänvisas patienten till primärvården för vaccination med två doser MPR-vaccin.

  • Den andra dosen ges tidigast efter 6 månader, men helst efter 2–3 år.

  • Vaccinationen medför ingen risk även om patienten tidigare har fått MPR-vaccin.

  • Observera eventuella nödvändiga uppehåll i läkemedelsbehandlingen (se avsnittet "Behöver reumamediciner pausas i samband med vaccinationer?").

  • Som alternativ kan mässlingsantikroppar bestämmas. Om antikroppar saknas ges MPR-vaccinationer.

  • I detta fall förblir ett eventuellt skydd mot röda hund och påssjuka obeaktat.

• Gula febern

  • Behovet av vaccination mot gula febern bedöms om patienten reser mycket till områden där sjukdomen förekommer.

Nästan alla reumaläkemedel är immunosuppressiva (dvs. försvagar immunförsvaret), med undantag för sulfasalazin och hydroxyklorokin. Även behandling med glukokortikoider i hög dos (prednisolon över 20 mg/dygn) betraktas som immunosuppressiv.

• Säsongsinfluensa

  • Årlig vaccination mot säsongsinfluensa rekommenderas.

  • Beroende på läkemedelsbehandlingen kan vaccinationen vara kostnadsfri för reumapatienter och deras närstående.

    • Till exempel är influensavaccinationen år 2026 kostnadsfri för reumapatienter som behandlas med immunosuppressiva reumaläkemedel. För närstående är vaccinationen kostnadsfri om patienten har en uttalad immunsuppression, såsom behandling med biologiskt läkemedel eller JAK-hämmare.

    • Vaccin mot influensa: Personer som hör till riskgrupper på grund av sjukdom eller behandling (thl.fi)

• Pneumokockkonjugatvaccin

  • Pneumokockvaccin förebygger vissa allvarliga infektioner orsakade av pneumokockbakterier, såsom lunginflammation, hjärnhinneinflammation och blodförgiftning (sepsis).

  • Om patienten inte tidigare har vaccinerats rekommenderas vaccination före insättning av biologiskt läkemedel eller JAK-hämmare.

  • Skyddet från vaccinet är livslångt.

  • Om patienten tidigare har fått ett polysackaridvaccin (Pneumovax® eller PPV23) rekommenderas konjugatvaccinet tidigast ett år och senast fem år efter den tidigare vaccinationen.

  • Vaccinet är kostnadsfritt för patienter under 75 år som enligt Institutet för hälsa och välfärd (THL) bedöms vara kraftigt immunnedsatta. Bland reumapatienter omfattar detta åtminstone:

    • patienter vars reumatiska sjukdom behandlas med JAK-hämmare eller rituximab

    • patienter som behandlas med annat biologiskt läkemedel än rituximab i kombination med ett immunsuppressivt läkemedel (metotrexat, azatioprin, mykofenolat, ciklosporin, cyklofosfamid eller leflunomid)

    • Vaccination av personer med immunbrist – Vem har kraftig immunbrist? (thl.fi)

  • Om patienten inte har rätt till kostnadsfri vaccination får hen recept på vaccinet av läkare och hämtar det på apotek. Vaccinet ges vanligen på hälsocentralen eller inom företagshälsovården.

• Bältros (Shingrix®)

  • Vaccination mot bältros bör övervägas på egen bekostnad, särskilt hos patienter där behandling med JAK-hämmare eller anifrolumab planeras.

  • Enligt tillverkarens rekommendationer kan vaccinet även användas hos patienter med ökad risk för bältros på grund av annan immunosuppressiv behandling eller högre ålder (över 50 år).

  • Vaccinationsserien omfattar två doser. Den andra dosen ges två månader efter den första.

Om vaccinet är ett icke-levande vaccin behöver reumaläkemedlen inte pausas.

• Exempel på vacciner som inte innehåller levande smittämnen är: säsongsinfluensavaccin, coronavaccin, dT-vaccin (difteri och stelkramp), pneumokockvaccin, bältrosvaccinet Shingrix®

• Vid behandling med rituximab bör nästa infusion ges först fyra veckor efter vaccinationen.

  • Mer information om vaccination i samband med rituximabbehandling finns i avsnittet Vanliga frågor:

    • Vanliga frågor: Reuma och coronavaccination (Reumahuset)

Om vaccinet är ett levande försvagat vaccin behöver vissa reumaläkemedel pausas.

• Biologiska läkemedel och JAK-hämmare ska sättas ut före vaccination med levande försvagade vacciner.

  • Pausens längd bör motsvara fem gånger läkemedlets halveringstid.

  • Efter vaccinationen kan behandling med biologiskt läkemedel återupptas tidigast efter 2 veckor, men helst först efter 4 veckor.

• Prednisolon

  • Dos under 20 mg per dygn eller behandling under mindre än 2 veckor oavsett dos: vaccinet kan ges utan förändring av behandlingen.

  • I övriga fall rekommenderas att dosen minskas till under 20 mg per dygn senast en vecka före vaccinationen.

• Levande försvagade vacciner är sannolikt säkra även under behandling med konventionella reumaläkemedel, såsom cytostatikabaserade DMARD-preparat.

• Mer information:

  • Vaccination av personer med immunbrist: Levande försvagade vaccin för personer med immunbrist (thl.fi)

Exempel på levande försvagade vacciner

• MPR-vaccin (mässling, påssjuka och röda hund)

• vattkoppsvaccin

• vaccin mot gula febern

• oralt tyfoidvaccin

• BCG-vaccin (ges endast till barn under 7 år som tillhör riskgrupper för tuberkulos)

• rotavirusvaccin

• influensavaccin som ges som nässpray.

Rituximab är ett biologiskt läkemedel som påverkar kroppens immunsystem genom att minska antalet vissa vita blodkroppar, så kallade B-celler. Dessa celler behövs för att bilda det antikroppsskydd som vaccinationer ger upphov till. Därför kan effekten av vaccinationer under rituximabbehandling vara sämre än normalt eller i vissa fall utebli helt.

Av denna anledning strävar man efter att planera vaccinationstidpunkten så att intervallet till rituximabbehandlingen beaktas. Enligt studier är vaccinationssvaret nedsatt under cirka sex månader efter administrering av rituximab.

• Om möjligt bör det allmänna vaccinationsskyddet uppdateras och pneumokockvaccination ges före behandlingsstart. Den första rituximabinfusionen ges tidigast fyra veckor efter vaccinationen.

• Enligt anvisningarna från Institutet för hälsa och välfärd (THL) är pneumokockvaccination kostnadsfri för patienter som behandlas med rituximab.

• Covid-19-vaccination: Påfyllnadsdoser av coronavaccin rekommenderas för patienter som får rituximab. Se närmare anvisningar:

• Om möjligt rekommenderas att vaccinationer tas på en annan dag än administrering av biologiskt läkemedel eller metotrexat. Vid behov kan de dock ges samma dag.

• Vaccination av nyfödda och levande vaccin: Om modern har fått biologisk behandling under graviditeten, och särskilt om behandlingen har givits efter graviditetens mitt, rekommenderas att man undviker att ge levande försvagade vacciner till barnet under de första (6–)12 levnadsmånaderna.

• Alla vacciner kan ges samtidigt.

  • Ett vaccin som inte innehåller levande försvagade smittämnen kan ges med vilket tidsintervall som helst tillsammans med andra vacciner.