För att vi ska kunna anpassa oss till något så svårt som döden, behöver vi kraft både för att kunna avstå och för att hitta en ny innebörd. Allt som stärker vårt välbefinnande och för oss närmare våra medmänniskor är till hjälp.
Både den som är obotligt sjuk och döende och dennes närstående upplever sorg. Sorgen på grund av det förestående avskedet känns till en början förkrossande. Med tiden börjar vi allt mer acceptera dödens oundviklighet och samtidigt ökar betydelsen av de närstående människorna.
När man skiljs åt känns kärleken starkast. I det sista skedet återstår vetskapen om att vi alltid kommer ihåg varandra, under hela vårt livet.
Det kan ibland vara svårt att skilja mellan sorg och depression. Sorg hjälper oss att så småningom släppa taget och rikta in oss på livet på ett nytt sätt. Depression dämpar andra känslor och gör det svårt att bli intresserad eller njuta av sådant som tidigare medfört välbehag och glädje.
De närstående får stöd i sin sorg av minnen och gemensamma upplevelser, varav de sista ofta får den största betydelsen.