Gå till sidans innehåll

Palliativ vård av lungsjukdomar

Många lungsjukdomar orsakar andnöd och andra symtom när de är långt framskridna. Palliativ vård av en lungpatient är viktig, även om prognosen varierar kraftigt från en patient till en annan.

Ungefär 3–4 procent av finländarna drabbas av kronisk obstruktiv lungsjukdom, KOL. Hos de flesta är sjukdomen lindrig eller medelsvår när den konstateras. Att sluta röka är den viktigaste behandlingen av sjukdomen. Hos en del framskrider sjukdomen och blir svår.

En del av sjukdomarna i lungvävnaden kan bli allvarliga om bindväv ersätter lungvävnad. Av dessa sjukdomar är idiopatisk lungfibros den vanligaste. Om en lungtransplantation inte är möjlig och läkemedelsbehandlingen inte bromsar sjukdomen, leder även denna sjukdom i allmänhet till döden.

Tecken på svår lungsjukdom är andnöd redan vid liten fysisk ansträngning, såsom att gå mindre än 100 meter på jämnt underlag, upprepade skov och sjukhusvistelser, ett flertal andra sjukdomar, kraftigt nedsatt lungfunktion vid blåstester och behov av syrgasbehandling.

En del lungpatienter kan leva flera år även med en svår sjukdom men behovet av symtomlindring och stöd är ändå stort. Dessutom kan läget ibland framskrida snabbt till behov av vård i livets slutskede, vilket kan komma överraskande i och med ett svårt skov. Därför lönar det sig att satsa på den palliativa vården vid sidan om den övriga behandlingen av lungsjukdomen och att tillsammans med den ansvariga läkaren göra upp en föregripande vårdplan. Detta är inte ett hinder för behandling som bromsar sjukdomen eller rehabilitering, tvärtom.

Andnöd och hosta

Andnöd är det vanligaste och svåraste symtomet vid lungsjukdomar. Inhalerbara luftrörsvidgande läkemedel lindrar andnöden. Vid svår lungsjukdom kan det ibland vara svårt att dra in läkemedlet i lungorna. Då lönar det sig att fråga läkaren om olika läkemedelsalternativ. Om patienten har syrebrist och syrgasbehandling anses vara till hjälp lönar det sig att använda denna enligt anvisningarna. Syrgasbehandling är inte till hjälp om patienten inte har syrebrist.

Det är bra att röra på sig enligt den egna orken. Rätt andningsteknik och ställning, fysioterapeutiska metoder samt luftflöde (till exempel en fläkt) är ofta till hjälp.

Vid svår sjukdom kan morfin eller morfinliknande läkemedel användas om övrig behandling inte ger tillräcklig lindring av andnöden. Dessa lindrar även hostan hos en del patienter.

Smärta

En person som har en svår lungsjukdom kan ha smärtor i framför allt bröstkorgen. Smärtan behandlas på samma sätt som hos andra patienter.

Psykisk belastning

Känslor av ångest och depression är vanligt hos människor som drabbats av en svår lungsjukdom. De förstärker även upplevelsen av andnöd och är därför bra att ta på tal. Tid, samtalshjälp och närvaro som fås av vårdpersonalen och de närstående stöder patienten också under sämre dagar. Att hjälpa patienten att lugna ner sig och hantera panikkänslor är en viktig del av behandlingen av andnöd. Psykiska symtom kan också behandlas med läkemedel.

Trötthet och aptitlöshet

En långt framskriden lungsjukdom orsakar trötthet och aptitlöshet samt ett försämrat näringstillstånd. Om aptiten är dålig är det viktigt att ofta äta små portioner av sådan energität mat man är sugen på. Man kan försöka hantera tröttheten genom att vara utomhus och röra på sig så mycket man orkar. Det är också viktigt att se till att sömnrytmen är regelbunden. Också kortison kan kortsiktigt lindra tröttheten och förbättra aptiten.

Livets slutskede

I livets slutskede minskar krafterna, tröttheten tilltar och behovet av sömn och vila ökar. En del lungpatienter är rädda för att kvävas i slutskedet. Även om andnöden kan vara svår kan den lindras ända fram till döden med till exempel morfin och vid behov till och med sedering, det vill säga nedsövning. Lungpatienter dör ofta som en följd av andningssvikt och medvetslöshet. Att plötsligt kvävas är oerhört sällsynt.

Det är bra att kontakta den ansvariga enheten om allmäntillståndet försvagas, det uppstår besvärliga symtom eller symtomen förvärras. Vid alla universitetssjukhus och vid de flesta centralsjukhus finns enheter för palliativ vård eller ansvarspersoner samt smärtkliniker som hjälper med att behandla symtomen. Det är även möjligt att få psykosocialt stöd och samtalsstöd. Ingen ska lämnas ensam med sin sjukdom.

I livets slutskede är enheten som ansvarar för vården vanligtvis inom primärvården nära hemmet. Det kan vara en palliativ poliklinik, närsjukhusets bäddavdelning, hemsjukhus eller palliativ avdelning. Hemvård tar hand om den grundläggande vården. Det viktigaste är att man på förhand avtalat om var man kan få hjälp dygnet runt under veckans alla dagar.

I livets slutskede är det tungt att besöka jouren och ofta är det inte nödvändigt. Man strävar efter att undvika onödiga jourbesök genom att tillsammans med den ansvariga enheten och med förebyggande åtgärder ta i beaktandet att måendet kan försämras och symtomen förändras. Om det inte rör sig om en nödsituation är det bra att kontakta den ansvariga enheten innan man söker sig till jouren. Om patienten har en hemsjukhuskontakt kan en sjukskötare eller läkare vid behov komma på ett hembesök för att bedöma situationen eller ordna en sjukhusplats på en stödavdelning utan att man behöver söka sig till jouren.

Uppdaterad 9.4.2025