En lokal köldskada uppstår när någon kroppsdel utsätts för kyla och temperaturen sjunker lokalt så lågt att vatten i vävnaderna börjar frysa. Det är svårt att bedöma köldskadans omfattning innan den smälter. Man kan behandla själv små och lindriga köldskador hemma.
På vintern är köldskadorna ganska vanliga på vintern, speciellt när temperaturen sjunker under -20 grader Celsius. Det som ökar risken för att köldskador uppstår är fuktiga kläder och vind. Också rökning samt olika sjukdomar och läkemedel som påverkar de perifera blodkärlen kan utsätta för köldskadorna. Köldskadorna förekommer särskilt i öronen, i näsan, i fingrarna, på tårarna och på kinderna. När temperaturen utanför kroppen sjunker, försvagas blodcirkulationen i huden och de perifera blodkärlen och på så sätt försöker kroppen behålla den normala kroppsvärmen.
En ytlig köldskada
Vid en ytlig köldskada sticker huden på skadeområdet och det kan förekomma domningar i området. Gradvis utvecklas färgförändringar på huden. Huden blir vaxartat vit och känns hård. När domningar på huden ökar, upphör också smärtan. Som ett resultat av en långvarig exponering till kyla och fuktighet kan det uppstå en skada på fötterna, en så kallad kallvattenskada (immersionsfot, livbåtsfot). Orsaken till att detta uppstår är nedsatt blodcirkulation, när foten sväller upp och rodnar vid uppvärmning.
En djupare köldskada
När köldskadan blir djupare, fortskrider skadan också i vävnaderna under huden. Huden är fortfarande domnad och hård, den köldskadade extremiteten tål inte att belastas och dess presskraft kan försvagas. Huden kan bli blåaktig och svullen och det uppstår blåsor på huden. Som en följd av den allvarliga köldskadan kan man få kallbrand i det köldskadade hudområdet. De djupare köldskadorna förutsätter alltid sjukhusvård. Den största delen av vävnadsskadorna uppstår som ett resultat av en inflammationsreaktion vid köldskadans upptiningsskede.
