Smärta i de kvinnliga könsorganen

En kvinna kan under sitt liv ha många olika typer av smärta, av vilka mensvärk och smärta i samband med graviditet och förlossning upplevs som naturliga och normala. Men man behöver dock inte stå ut med all smärta.

Oavsett var man har ont i kroppen kan det göra det svårare att njuta av sex eller att överhuvudtaget hitta sin sexuella lust. Smärta kan orsaka känslor av skam, skuld och till och med hat, om man på grund av den inte kan ha tillfredsställande sex eller tillfredsställa sin partners behov. Smärtan kanske inte bara orsakar frustration och ångest för en själv, utan ökar också partnerns osäkerhet inför det sexuella umgänget. Partnern kanske inte vågar röra den som har smärtor eller ta initiativ till sex, eftersom hen är rädd för att orsaka ännu mer smärta och ångest.

Det lönar sig att söka hjälp för sina smärtor. Nedan presenteras metoder för att lindra olika smärttillstånd i de kvinnliga könsorganen. Det är också bra att öppet tala om sina smärtor med partnern och också om de egna och partnerns önskemål när det gäller sex och närhet. Genom att gå framåt lugnt och varsamt och tillåta sig att avbryta eller ta det långsammare, kan man hitta ett passligt sätt för båda att njuta av sexualiteten trots smärtan.

Torra slemhinnor

Slemhinnorna i slidan och de yttre könsorganen blir tunnare och torra på grund av brist på kvinnligt könshormon (östrogen). Besväret är vanligast hos kvinnor i klimakteriet. Men problemet kan också förekomma hos ammande kvinnor, efter en gynekologisk operation och i samband med funktionsstörning i äggstockarna, vulvodyni och läkemedelsbehandling. Läkemedel som kan orsaka torra och svidande slemhinnor är bland annat p-piller, vissa endometriosmediciner och cellgifter som används vid cancerbehandling.

Slemhinnorna i slidan kan förstärkas med preparat med eller utan hormoner som kan köpas receptfritt på apoteket. Hormonfria vagitorier innehåller fuktgivande hyaluronsyra som återfuktar och förstärker slemhinnan. Slemhinnorna i slidan och de yttre könsorganen kan också behandlas dagligen med neutrala och oparfymerade oljor eller långtidsverkande fuktighetsgel. Glidmedel ska användas vid samlag. Det finns olje-, vatten-, silikon- och fettbaserade glidmedel. Om kondom används som preventivmedel, ska man se till att glidmedlet inte gör kondomen skörare.

Om hormonfria preparat inte ger tillräcklig lindring, kan man själv behandla slemhinnorna i slidan och de yttre könsorganen med preparat som innehåller kvinnligt könshormon. Apoteken säljer receptfritt krämer och vagitorier med mycket låga doser av östriol eller östradiol. Det är bäst att börja behandlingen med ett vagitorium varje kväll i 1–2 veckor och därefter minska doseringen till 2–3 gånger i veckan. Hormonmängden i dessa preparat för egenvård är mycket låg och effekten är lokal.

När kontakta läkare?

Det är skäl att besöka läkare om egenvården inte hjälper, du har blodiga flytningar eller om symtomen tyder på infektion.

Vulvodyni

Vulvodyni är ett mångformigt, kroniskt smärttillstånd i vulva, det vill säga de yttre könsorganen. Det vanligaste symtomet är samlagssmärta som känns i slidöppningen. Om smärtan blir kronisk kan det bli omöjligt att alls ha samlag.

Vanligen sammanhänger vulvodyni med vaginism, det vill säga spänning, smärta eller kramper i bäckenbottenmusklerna. Smärtan kan också vara kronisk, brännande nervsmärta. Vid vulvodyni har man också ofta återkommande jäst- eller bakterieinfektioner samt torra slemhinnor i slidan. Orsaken till varför vulvodyni uppstår är okänd, men ibland kan den utlösande faktorn vara en jästsvampinfektion, användning av p-piller, laser- eller frysbehandling av området eller läkemedelsallergi. Det har konstaterats att det på området finns en avvikande infektionsreaktion (VALT, vestibulum-associated lymphoid tissue) och ökad mängd smärtnervändar.

Det finns inte mycket kunskap om den naturliga sjukdomgången hos vulvodyni, men det har uppskattats att den går om av sig själv hos ungefär var tredje kvinna som drabbas. Med hjälp av behandling tillfrisknar 50–90 procent antingen helt eller symtomen lindras så att det till exempel är möjligt att ha ett tillfredsställande sexliv.

Vulvodyni indelas grovt i två undertyper: vulvärt vestibulitsyndrom (VVS) som orsakar beröringskänslighet och dysestetisk vulvodyni med nervsmärta som symtom. Båda undertyperna kallas med många olika namn och ibland kan vulvodynin vara en kombination av olika former.

Vulvärt vestibulitsyndrom

Vulvärt vestibulitsyndrom, eller lokal provocerad vulvodyni (VVS, också vestibulodyni) är en sjukdom som vanligen förekommer hos unga kvinnor (20–40-åringar). Vid VVS kan man konstatera tydliga smärtpunkter i slidöppningen (vestibulum) som aktiveras vid beröring. Smärtan eller svedan känns när man försöker föra in något i slidan (penis, tampong, finger, gynekologiskt undersökningsinstrument). Smärtreaktionen är oproportionerligt stark i förhållande till kraften i beröringen. Slemhinnorna kan ha lätt rodnad, men vanligen går det inte att med blotta ögat urskilja smärtpunkterna från den övriga slemhinnan. Vulvärt vestibulitsyndrom sammanhänger ofta med psykiska symtom, men de anses snarare vara en följd av sjukdomen och inte en orsakande faktor. VVS-patienternas allmänna gynekologiska hälsotillstånd avviker inte från den övriga befolkningen.

Dysestetisk vulvodyni

Dysestetisk vulvodyni (essentiell vulvodyni, neuropatisk vulvodyni, pudendal neuralgi) förekommer i regel hos lite äldre kvinnor. Vid den är smärtan nervsmärta, det vill säga neuropatisk smärta. Det går inte att urskilja tydliga smärtpunkter och det typiska symtomet är en kontinuerlig, svårt lokaliserbar smärta i området vid slidan och mellangården som innerveras av blygdnerven (nervus pudendalis). Smärtan kan också stråla ut i urinvägarna, ändtarmsöppningen, skinkorna, låren och korsryggen. Samlag förvärrar inte nödvändigtvis smärtan, men däremot blir den vanligen starkare mot kvällen och om man sitter länge. Behandlingen av dysestetisk vulvodyni baserar sig på nervsmärtstillande läkemedel.

Egenvård

  • Lämna bort allt som irriterar slemhinnorna: tvätt endast med vatten, ingen tvål, inga parfymer, inga trosskydd, inga spända underkläder (inga stringtrosor) eller underkläder i konstfiber, inte för spända byxor.
  • Undvik att raka dig i underlivet, rakning vid blygdläpparna kan öka vulvodynin och också infektionsrisken.
  • Luftbad vårdar slemhinnorna och därför rekommenderas att du sover utan trosor.
  • Drick tillräckligt under dagen (minst 1,5 liter) för att urinen inte blir för stark och irriterar slemhinnorna.
  • Lokal behandling av torra slemhinnor.
  • Använd alltid glidmedel vid samlag.
  • Träna musklerna i bäckenbotten och öva dig också att medvetet slappna av i musklerna.
  • Lokal självbehandling av smärtan: isbitar, varm dusch (OBS! Överdrivet duschande flera gånger om dagen torkar ut huden och slemhinnorna).
  • Före samlag kan du på slemhinnorna applicera bedövningsfel som kan köpas receptfritt på apoteket.
  • Ha inte samlag på 6–9 månader om du har mycket svåra symtom.
  • Vissa kvinnor har fått hjälp av akupunktur, zonterapi och kostbehandling (fiberrik kost, undvikande av socker och dåliga kolhydrater), men det finns inga vetenskapliga bevis på det.

När kontakta läkare?

Boka tid hos läkare om egenvården inte hjälper.


Läs mer:

Vulvodyni (Terveyskirjasto) på finska

Päivitetty  15.8.2018 16.07

 

 

HUS logoTAYS logoOYS logoKYS logoTYKS logo