Motorisk utveckling

För tidig födsel kan försena de motoriska färdigheternas utveckling, vissa barn kan behöva bl.a. fysioterapi. I den här delen finns information om prematurers motoriska utveckling och stöd av de motoriska färdigheterna.

Prematurbarns utveckling bedöms enligt utvecklingsåldern, det vill säga den korrigerade åldern. Utvecklingsåldern räknas från det beräknade förlossningsdatumet, alltså är barnets utvecklingsålder vid det datumet 0 dagar. Därmed förväntas barnet 3 månader från det datumet ha färdigheter som motsvarar en 3 månaders baby, även om prematuren enligt sin kalenderålder är äldre (födda i graviditetsvecka 24–25 över 6 månader, födda i graviditetsvecka 30, 5 månader osv.).

Typiskt för prematurer är omogna rörelsemönster samt låg muskeltonus, som barnet försöker kompensera med att översträcka kroppen. Det försvagar kontrollen av mittlinjen. Lång intensivvård och ackumulering av problem ökar risken för motoriska svårigheter. Den motoriska utvecklingen är individuell och den stöds enligt individuella behov. Genom att stödja den motoriska utvecklingen hjälper man också utvecklingen av personligheten och självbilden. Den motoriska utvecklingen och sinnesfunktionernas mognad går hand i hand och stöder varandra.

Vad bedöms vid besöken hos fysioterapeut?

3 månader

  • Ligger på mage: lutar sig mot armbågarna, lyfter huvudet
  • Kontakt: blick, leende, ljud
  • Följer med blicken
  • Tar stöd vid stöttat stående, stöder på hela foten
  • Kontroll av ställningen
  • Ställningens och rörelsernas symmetri
  • Kontroll av neutralställning: för händerna till mittlinjen?
  • Muskelstonus, symmetri, sträcks kroppen för mycket?
  • Kontroll av huvudet i olika ställningar

6 månader

  • Tar i knäna, tårna, för tårna i munnen?
  • Kontakt, växelverkan
  • Användning av händerna: grepp, symmetri, byter från hand till hand, för i munnen
  • Kontroll av neutralställning: för händerna till mittlinjen?
  • Tyngdförflyttning liggande på mage
  • Kontroll av ställningen och symmetri på rygg, på mage, sittande i famnen och upprätt
  • Följer med blicken
  • Vänder sig från rygg till mage, lyckas det via båda sidorna?
  • Rörelser: snurrar runt naveln på magen, skjuter sig bakåt, kravlar, stiger upp i krypställning?

9 månader

  • Kontakt, växelverkan, grepp, symmetri
  • Kontroll av sittställning, skyddsreflexer vid lutning mot sidan
  • Kontroll av stående ställning, hela foten mot underlaget?
  • Sträcker på kroppen för mycket?
  • Kan sätta sig själv och resa sig igen kontrollerat?
  • Rörelser: kravlar, kryper, försöker resa sig, reser sig och stå mot stöd, tar sidosteg mot stöd, kan sätta sig kontrollerat?

12 månader

  • Kontakt
  • Reser sig mot stöd, lyckas det via stående på ett knä?, sätter sig ner igen
  • Användning av händerna, grepp, symmetri, klappar i händerna, vinkar, pincettgrepp?
  • Kontroll av ställningar, övergång från en ställning till en annan, symmetri
  • Rörelser: kryper, björngång, sidosteg mot stöd, knuffar kärra, går själv
  • Stående ställning, symmetri, hela foten mot underlaget?
  • Klättrar och backar ner kontrollerat, tar sig uppför trappor¨

18 månader (vid behov)

  • Kastar boll, försöker sparka boll?
  • Kommunikation, talar, pekar
  • Gång: symmetri, start och stopp, byte av riktning och vändning
  • Klättring: kroppens vridning, balans
  • Trappgång, gungning, rutschbana
  • Kan sitta på huk?
  • Användning av händerna, höger- eller vänsterhänthet, grepp
  • Springer, knuffar kärra, bär stora leksaker (balans)

24 mådader

  • Kommunikation
  • Användning av händerna, höger- eller vänsterhänthet, grepp
  • Rörelser: gång, steg bakåt, löpning, jämfotahopp, klättring
  • Kan sitta på huk?
  • Kastar och sparkar boll

Råd för att stödja den motoriska utvecklingen



Växelverkan och mittlinjen

Babyn har ända från födseln behov av och färdigheter för växelverkan. Tidig växelverkan har konstaterats ha samband med hjärnans utveckling. Växelverkan stöder barnets psykiska och sociala utveckling. Kontakten med babyn uppstår småningom, först ögonkontakt, sedan leende och stegvis ömsesidig kontakt med växelverkan. Det lönar sig att söka kontakt när babyn är på gott humör och pigg. Till en början är det svårt för babyn att hålla sig i en symmetrisk ställning, så det är bra at styra babyns huvud och händer mot mittlinjen. Tala till barnet, beröm och beundra och använda varierande tonlägen och överdrivna miner. Ge babyn tid att ”svara” dig med miner, rörelser och ljud, det stöder växelverkan.

Sidoliggande

I sidoliggande styrs babyns huvud och händer till mittlinjen. Babyn kan titta på sina händer och öva sig på att föra händerna och leksaker till munnen. Det är bra att hålla babyn turvis på båda sidor för en symmetrisk utveckling. Böj babyns knän framåt och runda ryggen. Det får babyn att slappna av och hyperextensionen minskar.

Lyfta och lägga ner

Babyn utformar sina ställnings- och rörelsemönster småningom utgående från de erfarenheter hen får. Det är bäst att lyfta och lägga ner babyn med lugna och stora rörelser så att babyn hinner reagera på den förändrade ställningen. Att först vända babyn på sida och sedan lyfta hjälper babyn att utveckla kontrollen av huvudet, hitta neutralställning och lära sig att vända sig. För att stödja en symmetrisk utveckling är det bra att lyfta och lägga ner babyn turvis via båda sidorna.

Bära

Att bära babyn i varierande ställningar främjar utvecklingen av babyns kontroll av huvudet och kroppen. Babyn kan bäras i famnen liggande på rygg, på sida eller på mage, turvis på vardera armen för att främja en symmetrisk utveckling. Byt ställning lugnt så att babyn hinner märka att ställningen ändras och förbereda sig på rörelsen. Framför allt prematurbarn kan ha en tendens till hyperextension som kan förhindras genom att böja åtminstone ett knä framåt och böjaryggen. En bra ställning för att stödja kontrollen av huvudet är att bära babyn upprätt. Håll babyns rygg mot din kropp, böj babyns knän och höfter, så att babyn liksom sitter på din arm.

Ligga på mage

Att babyn stöder sig upp på armbågarna vid magliggande är en förutsättning för vidare utveckling av rörelserna, så att babyn lära sig bära upp huvudet och stödja sig mot armarna. Det bästa är att öva stödandet på ett stadigt underlag. Övning på ett underlag på golvet är tryggt, för då finns ingen risk att babyn skall ramla ner. På soffa eller säng är underlaget för mjukt och babyn kan inte stödja upp sig. Till en början är det en utmaning för babyn att ligga på mage, för huvudet är stort i förhållande till kroppen och det är tungt att hålla det uppe. Det är bäst att börja med att öva magliggande korta stunder i taget när babyn är nöjd. I början kanske du måste hjälpa babyn att stödja sig på armbågarna och stötta överarmarna för att hålla ställningen. Vid behov kan du lägga en tunn rulle, t.ex. en handduk, under babyns armhålor för att stötta ställningen. Minska på stödet när babyn själv orkar stödja upp sig på armbågarna. Småningom flyttas kroppens tyngdpunkt mot höfterna, det blir lättare att hålla upp huvudet och babyn börjar trivas bättre på mage.

Babyn behöver ingen separat jumpa, utan de motoriska färdigheterna utvecklas vid vardaglig skötsel och umgänge. I början går det bäst att umgås med babyn i famnen. Men det är en bra idé att från första början också vänja babyn vid att vara på golvet i olika ställningar. På mage lär sig babyn att hålla upp huvudet, stödja sig på armbågarna och småningom att själv röra på sig.


Föregående sidaNästa sida

 


För tidig födsel försnabbar inte barnets tillväxt eller utveckling. Därför bedöms såväl tillväxten som utvecklingen, dvs. inlärningen av nya färdigheter, enligt den korrigerade åldern eller utvecklingsåldern.