Rosfeber orsakas av streptokock- och stafylokockbakterier och är vanligast bland över 65 år gamla personer. Rosfeber förekommer oftast på de nedre extremiteterna. Faktorer som exponerar för sjukdomen är hudsprickor, svullnad i extremiteterna och diabetes.
Vilka är symtomen på rosfeber?
De första symtomen på rosfeber är allmänt illamående, frossa och kväljningar. Patienten får vanligtvis hög feber med några timmars fördröjning, varefter det uppkommer rodnad och svullnad på huden. Det rodnande området får en skarp avgränsning, det hettar och ömmar. Rosfeber kan snabbt spridas till en infektion i hela den nedre extremiteten och det kan uppstå blåsor, sår, bölder eller blodutgjutelser. Vid rosfeber i ansiktet kan patienten till en början vara feberfri och rodnaden är inte klart avgränsad.
En läkare känner vanligtvis enkelt igen sjukdomsbilden på rosfeber. Laboratorieprov kan ge stöd för diagnostiken, eftersom blodets inflammationsvärden (C-reaktivt protein, CRP) och antalet vita blodkroppar ofta är förhöjda. Vid rosfeber i ansiktet kan inflammationsvärdena dock vara normala.
Se bilder kring ämnet.
Bild: Rosfeber, det vill säga erysipelas på benet
Bild: Rosfeber, det vill säga erysipelas på benet
Hur behandlas rosfeber?
Om man misstänker rosfeber ska man omedelbart uppsöka jourhavande läkare. Den primära behandlingen är intravenös antibiotikabehandling eller antibiotika som injektion i muskel. Intravenös antibiotikabehandling ges vanligtvis enligt terapiresponsen i 3–5 dygn, varefter antibiotikabehandlingen oftast fortsätter med antibiotika som tas via munnen i 2–3 veckor. Vid återkommande rosfeber eller vid en dålig terapirespons är behandlingstiden längre. Det viktigaste vid behandlingen av rosfeber är att sköta om alla hudsår (till exempel fotsvamp mellan tårna) för att förebygga återkommande infektioner. Svullnaden i extremiteten gör att man långsammare tillfrisknar från rosfeber och därför är behandling av svullnad en del av den övergripande behandlingen. Hettande hud lugnas med fuktiga omslag.
En snabbt inledd behandling är viktig, inte enbart med tanke på risken för blodförgiftning, utan även för att man på detta sätt förhindrar att hudens lymfkärl skadas. Skadade lymfkärl orsakar konstant svullnad i extremiteten, vilket i sin tur exponerar patienten för återkommande rosfeber. Om rosfebern återkommer tre gånger inom två år bör man överväga förebyggande behandling av rosfeber.