En långvarig, kronisk nagelbandsinfektion är ofta summan av många faktorer. Den kan utvecklas långsamt hos personer som utför vått arbete (till exempel köksanställda, personer inom städbranschen, frisörer) då nagelbanden upprepade gånger utsätts för fukt. Orsaken kan också vara en kronisk hudsjukdom, såsom psoriasis, lichen ruber planus eller eksem.
Kronisk nagelbandsinfektion orsakas ofta av svamparten Candida albicans tillsammans med en stafylokock. Orsaken till en återkommande nagelbandsinfektion kan även vara viruset herpes simplex. Även försvagad perifer cirkulation i extremiteterna kan göra personen känslig för nagelbandsinfektion.
| Hur diagnosticeras nagelbandsinfektion? | Nagelbandsinfektion konstateras utgående från en typisk symtombild. En bakterie- eller svampodling eller andra laboratorieundersökningar krävs endast sällan. Vid en akut infenktion förekommer rodnad, svullnad och hetta i nagelbandet. Hela fingret eller tån kan ömma. Vid tryck kan var pressas ut underifrån nagelbandet. Vid en kronisk nagelbandsinfektion har de ovan nämnda symtomen på en färsk infektion redan lugnat sig, men nagelvallen kan vara svullen och lossna från nagelns kant. På naglarna utvecklas ofta gropar och spår. |
| Behandling av lindrig nagelbandsinfektion | Lindrig nagelbandsinfektion behandlas i första hand genom att duscha och hålla det inflammerade området i svalt vatten på morgonen och kvällen. Det inflammerade området kan rengöras med desinfektionsmedel och huden kan behandlas med lokal antibiotikasalva flera gånger dagligen. Det inflammerade hudområdet skyddas mot fukt och smuts; i arbetsuppgifterna ser man till att huden är korrekt skyddad. Lokalbehandlingen bör fortsätta i flera veckor – upp till en månad. Om infektionen inte försvinner med egenvård bör man uppsöka läkare. Vid en allvarlig inflammation öppnas varbölden kirurgiskt och en antibiotikakur kan behövas. |
| Kronisk nagelbandsinfektion | Vid kronisk nagelbandsinfektion är den viktigaste behandlingen att skydda det infekterade hudområdet mot fukt, mekanisk irritation och smuts. En eventuell bakomliggande hudsjukdom behandlas. Nagelvallen behandlas lokalt med en kombination av kortikosteroider och läkemedel mot svamp. Behandlingstiderna är långa, ofta flera månader. |
| Nagelbandsinfektion på en tå | Nagelbandsifektion på en tå kan förebyggas genom att klippa tånaglarna rätt (inte alltför runda eller alltför korta), genom att använda tillräckligt rymliga skor och korrigera fotens eventuella felställning. Om stortån trycker mot de andra tårna kan man ta hjälp av en tåseparator. Om nagelbandsinfektionen orsakas av en nagelkant som växt in i huden kan man försöka lyfta upp nageln från huden med bomull eller tygfiber. Samtidigt inleds lokalbehandling av hudområdet. En fotterapeut kan placera en liten fjäder under nageln för att lyfta upp den från huden. Om dessa åtgärder inte hjälper kan en delborttagning av nageln eller nagelbandets mjukvävnader utförd av läkare krävas. Ofta förstörs nagelroten (fenolisation, då nagelroten behandlas med det starka kemiska ämnet fenol) för att en ny nagel inte ska kunna växa ut. |