Gå till sidans innehåll

Parkinsons sjukdom, depression och ångest

En allvarlig sjukdom påverkar humöret och ökar risken för depression. Depression är inte ovanligt vid Parkinsons sjukdom, men det kan vara svårt att känna igen.

Att bli sjuk och att symtomen ökar påverkar humöret. Risken för att utveckla depression är störst i insjuknandefasen och när funktionsförmågan försämras, det vill säga när symtomen ökar. Risken för att utveckla depression beror inte bara på en tråkig livsförändring, utan förändringar i mängden och funktionen av signalsubstanser i hjärnan ökar risken för depression hos personer med Parkinsons sjukdom. Ibland händer det att man inte riktigt själv inser att man är deprimerad. 

Ge dig själv tid att återhämta dig från svåra livsskeden 

I faserna av att leva med Parkinsons sjukdom är det viktigt att hitta tid för att anpassa sig till den nya livssituationen. Anpassningen underlättas om man har möjlighet att prata med någon annan – en närstående eller någon annan med samma sjukdom. Det är viktigt att ge tid åt sina egna tankar och känslor. Å andra sidan är det viktigt att försöka göra saker som är trevliga för en själv som motvikt. 

Typiskt för depression är brist på initiativförmåga, oförmåga att njuta av saker eller till och med känna känslor, sömnsvårigheter och att dra sig tillbaka. Vid Parkinsons sjukdom kan det vara svårt att känna igen depression eftersom symtomen på sjukdomen kan vara delvis liknande. Om du misstänker depression hos dig själv eller en närstående, är det bra att ta upp det med en läkare. 

En sjukdom som begränsar funktionsförmågan kan också orsaka ångest. Ofta förekommer ångest och depression samtidigt. Ångest kan uppträda som spänning, nervositet eller rädsla. Det kan också uppträda som fysiska symtom, såsom hjärtklappning, yrsel och andningssvårigheter. Panikattacker är också ett uttryck för ångest. Ångest kan förvärra de motoriska symtomen på sjukdomen (stelhet, långsamhet och skakningar) och påverka sömnen. Förutom den ångestfyllda känslan kan det förekomma rädsla för öppna utrymmen, panikattacker och rädsla för sociala situationer. 

Hos vissa kan ångest öka under dopaminmedicineringens off-fas, då även rädslor kan uppträda. Det är viktigt att känna igen dessa och berätta om dem för den behandlande läkaren, eftersom balansering av levodopa-medicineringen kan lindra symtomen. 

För behandling av ångest och depression används ofta läkemedelsbehandling med serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (så kallade SSRI- och SNRI-läkemedel). I svåra situationer är även psykoterapi möjlig. 

Motion har visat sig lindra ångest. Vissa människor har upplevt att de har nytta av olika avslappningstekniker för att behandla ångest. På hälsocentraler finns psykologer och psykiatriska sjuksköterskor som man kan vända sig till utan remiss. 

Uppdaterad 17.6.2025