Gå till sidans innehåll
Hälsobyn.fi - Till huvudsidan
common.loading

Orsaker till blod i urinen

Om urinen är synbarligen blodig måste orsaken alltid undersökas omsorgsfullt.

Ibland kan man hitta blod i urinprovet även hos helt friska personer, till exempel vid en hälsokontroll, trots att urinen ser klar ut för blotta ögat. Detta kallas mikroskopisk hematuri. Mikroskopisk hematuri kan förekomma till exempel efter kraftig fysisk ansträngning (t.ex ishockeymatch eller en löprunda) eller som en individuell egenskap utan någon särskild orsak eller underliggande sjukdom.

Om blod endast konstateras i urinprov och urineringen inte är förknippad med några symtom, behövs inga rutinmässiga fortsatta undersökningar.

Om urineringen är förknippad med smärta, sveda, ont i sidan eller feber, finns det skäl att söka sig till undersökningar. Också om du har koaguleringar i blodet och har svårt att urinera ordentligt, ska du genast uppsöka läkare.

Fortsatta undersökningar behövs alltid om urinen uppenbart innehåller blod. Ofta orsakas blodigheten av en urinvägsinfektion.

Hos yngre personer kan orsaken vara urinsten eller en skada. Hos äldre kan det vara urinvägscancer. Hos män kan orsaken framför allt vara sjukdomar i prostatan.

Blodförtunnande mediciner används allmänt och dessa kan orsaka blod i urinen, men också i detta fall bör man undersöka blod i urinen åtminstone en gång.

Förekomsten av blod i urinen kan även vara förknippad med vissa operationsingrepp, till exempel prostatahyvling.

De vanligaste cancerformerna i urinvägarna är njurcancer och urinblåsecancer, som båda kan orsaka blod i urinen.

Njurcancer är kopplad till rökning och betydande övervikt. Största delen av njurcancerfallen hittas vid ultraljuds- eller datoravbildning av buken, som ett slumpmässigt fynd när man undersöker någon annan sjukdom.

Den primära behandlingen är operativt avlägsnande av hela njuren eller en del av den. Operationen kan vara en öppen operation, titthålsoperation eller robotassisterad titthålsoperation.

Efter operationen behövs inga cytostatika om cancern inte har spridit sig. Om en enskild metastas hittas under uppföljningen, strävar man efter att operera bort den. Spridd sjukdom behandlas med cancerläkemedel.

Cancer i urinblåsan är kopplad till rökning och yrkesmässig exponering framför allt för kemikalier i färgindustrin. Största delen, 75–80 procent, av urinblåsecancerfallen är ytlig cancer som förekommer på urinblåsans slemhinna.

Cancertumören avlägsnas via urinröret genom hyvling. I samband med ingreppet kan urinblåsan sköljas en gång med cellgifter för att minska risken för återfall. Om cancertumören har varit aggressiv fortsätter man att skölja urinblåsan regelbundet i upp till tre års tid.

Ungefär 20–25 procent av blåscancerfall växer in i urinblåsans muskellager. När cancern har nått muskeln är den vanligaste och mest effektiva behandlingen att operera bort urinblåsan. Vid operationen görs oftast en urinavledning (stomi) på huden på magen. I vissa fall kan man använda en bit av tarmen för att skapa en ersättningsblåsa, vilket gör att urinering fortfarande kan ske via urinröret.

Ibland kan man istället för avlägsnande av blåsan välja strålbehandling eller cellgiftsbehandling. Regelbunden uppföljning behövs eftersom man väldigt ofta får återfall.

Uppdaterad 12.3.2026