Symtomen kan börja i tidig barndom eller under barndomen, men ibland först i vuxen ålder i 18–35 års ålder. Även om symtomen börjar i barndomen är diagnosen ofta fördröjd, och i minst 25 procent av fallen ställs diagnosen inte förrän i vuxen ålder.
Hos barn är den kroniska och progressiva symtombilden förknippad med en historia av undvikande av protein i kosten, blodkoagulationsstörningar, muskelhypotoni, utvecklingsstörning, progressiv encefalopati och utvecklingsstörning samt problem med rörligheten. En magnetröntgen av hjärnan kan visa förändringar som liknar en hjärninfarkt.
Intermittent höga ammoniaknivåer i blodet orsakar en akut sjukdomsbild, som kan åtföljas av kräkningar, ataxi (= nedsatt koordination av rörelser), sömnighet / sänkt medvetandegrad, förvirring och medvetslöshet som vid andra sjukdomar i ureacykeln.
Ibland kan en akut, allvarlig leversvikt utvecklas som leder till att man utför en levertransplantation.
Hos vuxna orsakar en akut förhöjd ammoniaknivå i blodet sömnighet / sänkt medvetandegrad eller medvetslöshet och fynd av svår leversvikt och anfall som liknar leverinflammation som är förknippade med celldöd, levernekros och livshotande akuta episoder av leversvikt.
För att ställa diagnosen måste man i den akuta fasen undersöka plasmaammoniak och aminosyror (både före och två timmar efter en måltid) samt aminosyror och orotat i ett urinprov. Måltiden får inte innehålla konserver, uppvärmda mjölkprodukter (homocitrullin) eller vattenmelon (citrullin). En genetisk analys bekräftar diagnosen.