Symtomen kan börja i tidig barndom eller under barndomen, men ibland först i vuxen ålder, 18–35 år. Även om symtomen börjar i barndomen fördröjs diagnosen ofta, och minst 25 procent av fallen diagnostiseras först i vuxen ålder.
Hos barn är den kroniska och progressiva symtombilden associerad med, om man frågar, tidigare undvikande av protein i kosten, blodkoagulationsrubbningar, muskelhypotoni, utvecklingsstörning, progressiv hjärnsjukdom och utvecklingshämning samt rörelseproblem. I MR-undersökning av hjärnan kan man ibland konstatera förändringar som liknar hjärninfarkt.
Periodiskt förhöjda ammoniaknivåer i blodet orsakar en akut sjukdomsbild, som kan innefatta kräkningar, ataxi (= störning i rörelsers koordination), dåsighet/nedsatt medvetandegrad, förvirring och medvetslöshet på grund av hög ammoniakkoncentration i plasma.
Ibland kan det utvecklas akut, kraftig leverinsufficiens, som kan gå över och återkomma, eller som till och med har lett till levertransplantation.
Hos vuxna orsakar akut förhöjd ammoniaknivå i blodet dåsighet/nedsatt medvetandegrad eller medvetslöshet samt symtom på svår leverinsufficiens och leverinflammationsliknande attacker, som innefattar celldöd, levernekros och livshotande akuta episoder av leverinsufficiens.
För diagnos ska man i det akuta skedet undersöka ammoniak och aminosyror i plasma (både före och 2 timmar efter måltid) samt aminosyror och orotat i engångsurinprov. Måltiden får inte innehålla burkmat eller uppvärmda mjölkprodukter (homocitrullin) eller vattenmelon (citrullin). Genanalys bekräftar diagnosen.