Reseptfritt eller receptbelagt läkemedel?

Ett centralt krav på egenvårdsläkemedel är att de i undersökningar har visats vara effektiva och säkra för den sjukdom eller situation som de är avsedda för.

​​​​​I praktiken förutsätts det att ett läkemedelspreparat har använts som receptläkemedel och att man samlat rikligt med kunskap om dess användning innan det kan godkännas för egenvård.

Ett egenvårdsläkemedel ska lämpa sig för kortvarigt bruk.

Användningen av ett egenvårdspreparat får inte väsentligt fördröja identifieringen av det bakomliggande tillståndet eller sjukdomen eller den akuta vård den förutsätter.

Egenvårdsläkemedlet får inte påverka körförmågan eller användningsförmågan av maskiner och det får inte orsaka fysiskt beroende. När medicineringen avslutas får den inte orsaka abstinenssymptom.

Egenvårdsläkemedlets vanligaste biverkningar ska i huvudsak vara lindriga. Säkerheten bör vara så god att läkemedlet inte orsakar betydande risker ens vid en lindrig överdosering eller vid läkemedelsinteraktioner. Även dosstyrkan bör vara låg och förpackningsstorleken liten för att förhindra risk för allvarlig förgiftning.

​​​​​
 

Kyllä

Uppdaterad  22.12.2021