Njurartären kan vara trång från födseln eller förträngningen kan hänga ihop med en avvikelse i kärlväggen, s.k. fibromuskulär dysplasi, eller vara en del av ett annat syndrom (bl.a. neurofibromatos länk).
En förträngning i njurartären kan förekomma ensamt eller som en del av en avsmalning av den del av aortan som går under mellangärdet och dess förgreningar (s.k. mid-aortic syndrome). Förhöjt blodtryck hos prepubertala barn beror på en förträngning av njurartären i 10–20 procent av fallen.
Symtom för förträngning av njurartären är förhöjt blodtryck.
Andra möjliga symtom:
- återkommande huvudvärk, synstörningar, krampattacker
- avvikelser i blodets salthalt (hypokalemi, alkalos), njurinsufficiens
- blodcirkulationsstörning i benen
Förhöjt blodtryck är skadligt för blodkärlsväggar, inre organ och hjärnan. Om blodtrycket stiger mycket kan det vara livshotande och kräver omedelbar behandling (s.k. hyperintensiv kris).
Blodtrycket kan sänkas med läkemedel.Det finns typer av läkemedel som reglerar blodtrycket på olika sätt, och de flesta läkemedlen kan användas även på barnpatienter.
Förstahandsbehandlingen av förträngning i njurartären är utvidgning av förträngningsstället, vilket oftast kan göras med kateter i blodkärlet, så man slipper göra en öppen operation. Åtgärden kan behöva upprepas. Efter utvidgningen sjunker blodtrycket i allmänhet och man kan minska på läkemedlet.
Njurartärstenos är en mångfaktoriell sjukdom. De orsakas alltså av flera gener och miljöfaktorer i samverkan.
Det finns inga statistiska uppgifter om sjukdomens förekomst i Finland. I internationellt material uppskattas förekomsten på befolkningsnivå vara 3–4 procent. I barnaåldern är förträngningar i njurärter mycket ovanliga.
Mätning av blodtrycket ska göras noggrant och återkommande. Den mest tillförlitliga undersökningen är dygnsregistrering av blodtrycket, där en liten apparat som man bär med sig registrerar resultatet av mätningar som görs automatiskt varje halvtimme. Metoden lämpar sig för barn över skolåldern – för mindre barn är uppföljning i hemmet med engångsmätningar pålitligare.
Njurarnas struktur och cirkulationsförhållanden avbildas med dopplerundersökning. Blodcirkulationen i njurarna kan avbildas mer noggrant med magnet- eller datortomografiundersökning med kontrastmedel.
Den allra pålitligaste undersökningen är kontrastmedelsavbildning i njurblodkärlen, där en kateter förs in via lårartären till njurartären och kontrastmedel sprutas in för att visa artärens struktur. Kontrastmedlets spridning och därmed blodkärlets uppbyggnad avbildas med genomlysning, varvid eventuella förträngningar blir synliga. Samtidigt kan man mäta artärernas halter av lokala hormoner som reglerar blodtrycket (reniner) och det går också att göra en utvidgning av förträngningsstället.
Njurfunktionen och salt- och surhetsbalansen i kroppen undersöks även med laboratorieprover: renin- och aldosteronhalter i blodet, kreatinin, salt- och surhetsvärden.