Bilden visar en svartvit bild av en frisk ögonbotten. I mitten ser man ett mörkt område, vilket är området där man ser skarpast, alltså makula. Till höger i synnervens ände, alltså papillen, ser man de artärer som går till näthinnan som ljusare, och venerna som mörkare och tjockare.
Diabetesrelaterad retinopati kallas för diabetesretinopati. Diabetesretinopati utvecklas vanligtvis stegvis och man kan ha det utan att uppvisa några symtom. Därför bör alla med diabetes låta undersöka sina ögonbottnar regelbundet för att upptäcka förändringar på näthinnan som behöver behandlas. Om den diabetesretinopatin inte behandlas kan den orsaka en bestående synnedsättning.
Diabetesretinopati klassificeras utifrån hur svåra förändringarna är och var de sitter. De delas in i lindrig, måttlig och svår bakgrundsretinopati och svår retinopati, alltså proliferativ retinopati. Förändringar i det område i ögonbotten som man ser skarpast på kallas makulopati, och kan vara kopplat till alla svårighetsgrader inom retinopati.
Nästan alla personer med typ 1 diabetes har någon grad av näthinneförändringar efter tjugo års sjukdom. Ungefär 30–40 procent konstateras ha svårare retinopati.
Personer med typ 2 diabetes kan ha förädringar på näthinnan redan när de diagnostiseras med diabetes, om diagnosen har dragit ut på tiden. Det är ovanligare att de utvecklar svår retinopati än personer med typ 1 diabetes. Det är vanligare med förändringar i den centrala näthinnan, alltså makulopati, med typ 2 diabetes än med typ 1 diabetes.