Gallgångsinflammation som leder till förträngning, det vill säga primär skleroserande kolangit (PSC) leder till förträngningar i leverns inre och yttre gallgångar. Långt framskridna förhindrar förträngningar i gallgångarna gallvätskans flöde och leder till levercirros. Långt framskriden skleroserande kolangit är numera en av de vanligaste orsakerna till levercirros i de nordiska länderna. Till skleroserande kolangit hör också en förhöjd risk att insjukna i gallgångscancer och tjocktarmscancer. Lite under 10 procent av de som insjuknat i inflammatoriska tarmsjukdomar insjuknar i skleroserande kolangit. Skleroserande kolangit hör inte samman med tarmsjukdomens aktivitet.
Sjukdomen kan konstateras med blodprov som visar en förhöjning i serumets alkaliska fosfatas (S-Afos). Sjukdomen kan upptäckas med en magnetundersökning av gallgångarna men för att säkerställa diagnosen, i synnerhet i dess tidiga fas, förutsätts en kontrastmedelsundersökning av gallgångarna (ERCP).
ERCP görs via endoskopi av magen genom att spruta in kontrastmedel i gallgångarna.