Hormonell behandling av hormonreceptorpositiv bröstcancer
Ungefär tre fjärdedelar av alla bröstcancerformer är hormonreceptorpositiva.
Ungefär tre fjärdedelar av alla bröstcancerformer är hormonreceptorpositiva. Det innebär att det finns så kallade hormonreceptorer på cancercellernas yta. Östrogenet i kroppen binder sig till hormonreceptorerna och aktiverar en signalkedja som ökar delningen av cancerceller. Kvinnans kropp är rik på östrogen före klimakteriet, men kroppen fortsätter att producera östrogen även efter klimakteriet, bland annat i fettvävnaden, även om äggstockarnas funktion har avtagit.
Hormonell behandling används ofta som en postoperativ adjuvant behandling av hormonreceptorpositiv bröstcancer i ett tidigt skede, vilket förbättrar prognosen vid denna typ av cancer. Vanligt förekommande hormonella läkemedel är antiöstrogenet tamoxifen och aromatashämmare som letrozol.
Studier har visat att hormonbehandling av bröstcancer är effektivast efter fem år. Nyare studier har dock visat att en del patienter har nytta av en längre, upp till 10 år lång hormonbehandling. Som hormonbehandling kan man använda antingen ett enda läkemedel eller växla till ett annat läkemedel med en annan verkningsmekanism efter tre eller fem år.
Hormonella bröstcancerläkemedel orsakar biverkningar hos en del patienter. Alla hormonella behandlingar som används som adjuvant behandling av bröstcancer kan orsaka klimakteriebesvär som värme- och kylvallningar, svettning, sömnlöshet, humörsvängningar, bristande sexlust och torra slemhinnor i de yttre könsorganen eller slidan. Klimakteriebesvären kan lindras i takt med att behandlingen fortskrider och genom livsstilsförändringar som motion, viktkontroll och undvikande av överdriven alkoholkonsumtion. Ibland räcker dock inte dessa på egen hand, utan man behöver också behandla symtomen med läkemedel.
Man kan använda icke-hormonella läkemedel, som ergotamin eller venlafaxin, för att behandla svåra klimakteriebesvär hos kvinnor med bröstcancer. Ett östrogen- eller gulkroppshormon som ges via munnen eller huden kan öka risken för återfall i bröstcancer och är därför inte lämpliga för att behandla klimakteriebesvär hos kvinnor med bröstcancer.
För torra slemhinnor i slidan rekommenderar man i första hand receptfria hormonfria återfuktande produkter (till exempel Ceridalolja, vagitorier) från apoteket. Om symtomen är besvärliga kan man ibland använda vagitorier med estriol (till exempel Ovestin, Pausanol) högst 1–2 gånger i veckan för besvärande slemhinnesymtom på ordination från en läkare.
Tamoxifen är ett läkemedel som förhindrar östrogener från att binda sig till hormonreceptorer eller mottagare i cancercellen genom att konkurrera om samma bindningsställen. Tamoxifen fungerar alltså som en östrogenantagonist i bröstcancervävnaden. Tamoxifen har dock också östrogenliknande effekter på andra ställen i kroppen, till exempel på livmoderslemhinnan, i skelettet och som en regulator av blodets fettnivåer.
Biverkningar av tamoxifen
Tamoxifen exponerar för ventrombos, som kännetecknas av svullnad och smärta på ena sidan av underbenet. Om du misstänker ventrombos ska du omedelbart uppsöka jouren. Ventrombos är dock en relativt sällsynt biverkning. Om man konstaterar en blodpropp ska man sluta ta tamoxifen och kontakta bröstcancerskötarna. Vid behandling med tamoxifen ska man vid behov använda preventivmedel. Även om menstruationen har upphört kan man få extra småblödningar under behandlingen med tamoxifen. Då ska man kontakta en gynekolog för att undersöka livmoderslemhinnan, eftersom tamoxifen kan orsaka en förtjockning av livmoderslemhinnan och avvikelser som myom.
Om biverkningarna är besvärliga rekommenderas patienterna att kontakta symtomjouren vid behandlingsenheten för cancersjukdomar, digitalt via Noona eller genom att ringa bröstcancerskötarna.
Aromatashämmare hämmar produktionen av östrogen utanför äggstockarna, särskilt i fett- och muskelvävnaden. Produktionen av östrogen från äggstockarna är den viktigaste källan till östrogen före klimakteriet. Dessa läkemedel har ingen minskande effekt på östrogenproduktionen i äggstockarna. Därför är aromatashämmare endast lämpliga för kvinnor vars östrogenproduktion i äggstockarna har avtagit eller undertryckts med läkemedel.
Biverkningar av aromatashämmare
De vanligaste biverkningarna av aromatashämmare är stelhet i lederna på morgonen och när man ska röra på sig. Stelheten orsakas av östrogenbrist. Stelheten kan lindras under dagen när man rör på sig. Stelheten börjar ofta redan under de första veckorna av behandlingen, men kan avta med tiden. Förutom ledstelhet kan man också ha ledvärk. Smärtan kan också gå över. Det gör den dock inte alltid, och då kan konventionell smärtmedicinering som ibuprofen (Ibuxin, Burana) vara till hjälp. I svåra situationer kan man testa en annan aromatashämmare eller byta hormonbehandlingen till tamoxifen baserat på cancerläkarens bedömning. Aromatashämmare påskyndar i viss mån benskörheten, vilket är anledningen till att man lägger till kalcium- och D-vitamintillskott till behandlingen. Motion rekommenderas också för alla bröstcancerpatienter.
