Aortaklaffen sitter mellan hjärtats vänstra kammare och aortan. Den vänstra kammaren pumpar blodet genom aortaklaffen och vidare till blodcirkulationen.
Före operationen görs en kranskärlsröntgen med kontrastmedel och en ultraljudsundersökning av hjärtat. Den kirurgiska behandlingen planeras utifrån dem.
Vid operationen av aortaklaffen ersätts den egna förträngda (förkalkade) aortaklaffen antingen med en mekanisk eller en biologisk klaffprotes. Aortaklaffsoperationen görs via ett snitt mitt på bröstbenet. Operationen tar 4–5 timmar.
Materialet i biologiska konstgjorda klaffar är vanligtvis en behandlad aortaklaff från gris eller hjärtsäck från nötkreatur. En mekanisk klaff kan till exempel vara tillverkad av pyrolytiskt kol. Biologiska konstgjorda klaffar lämpar sig bäst för äldre personer, till exempel personer över 65 år.
Efter klaffprotesoperationen sätter man in behandling med antikoagulantia, oftast Marevan. Syftet med antikoagulationsbehandlingen är att förhindra att det bildas blodkoagel som fastnar på klaffprotesen. Efter insättning av en biologisk klaffprotes används läkemedlet under några månader. Med en mekanisk klaffprotes är antikoagulationsbehandlingen livslång.
En defekt klaff kan också korrigeras genom rekonstruktiv plastikkirurgi, om diagnosen är läckage i aortaklaffen. Vid rekonstruktionen behandlas klaffen och aortakärlets rot så att klaffen sluter tätt.
Aortaklaffprotesen kan sättas in via kärlet med hjälp av en kateter, om riskerna med öppen hjärtoperation bedöms vara för höga. Insättningen görs antingen via lårbensartären eller genom hjärtspetsen via ett litet snitt på vänster sida av kroppen. Den senaste metoden är att använda den uppåtgående aortan, varvid man måste göra en kort öppning i bröstbenet. Klaffen sätts in med hjälp av en ballongkateter. Detta TAVI-ingrepp (Transcaters Aortic-Valve Implantation) utförs utan hjälp av hjärt-lungmaskin och patienten är vanligtvis vaken under ingreppet.