Ville har drabbats av en cirkulationsstörning i hjärnan. Efter utskrivningen från sjukhuset fortsatte han att få poliklinisk fysioterapi och ergoterapi två gånger i veckan. Ville tränade också flitigt hemma på egen hand enligt de anvisningar han fått av terapeuterna.
Villes mål var att klara av det dagliga livet så bra som möjligt med två händer. Ergoterapin främjade de sensomotoriska funktionerna och arbetet med två händer.
I början kunde Ville inte sträcka sina fingrar. Han kunde greppa lätta föremål med tum-pekfingergrepp/ pincettgrepp, men kunde till exempel inte öppna korken på en läskedrycksflaska. När de överenskomna målen uppnåddes, kom Ville och ergoterapeuten överens om att rehabiliteringen av den skadade övre extremiteten skulle fortsätta som distansrehabilitering.
Fjärranslutningen medförde rehabiliteringen till hemmet
Distansrehabiliteringen inleddes med en distansmottagning i Villes hem. Terapeuten handledde övningarna från polikliniken via en videoförbindelse. Fjärranslutningen var också bra eftersom det innebar att Villes hustru inte behövde köra honom till polikliniken vid vinterväder.
Distansrehabiliteringens tidpunkter, mängder och varaktighet kunde ordnas flexibelt, enligt överenskommelse. Rehabiliteringen ägde rum i realtid 1–2 gånger i veckan och varade i cirka 40 minuter åt gången. Ibland hade Ville sina barnbarn på besök eller sin hustru närvarande, och i början av rehabiliteringssessionen var det naturligt att prata en stund.
Möten som ansikte mot ansikte
Terapin var interaktiv och fokuserad. Tack vare videoförbindelsen kändes det som att prata ansikte mot ansikte. På vintern berättade Villes hustru hur glad Ville hade varit när terapeuten märkte rörelse i hans lillfinger.
Via bildrutan kunde man se när Ville behövde ta en paus, eller när övningen skulle göras mer utmanande i och med att Ville gjorde framsteg. Terapeuten och Ville hade likadana redskap till sitt förfogande, till exempel en terapirulle, en dricksflaska och terapivax.
Rehabiliteringen var framgångsrik
Distansrehabilitering var lika nytt för ergoterapeuten som det var för Ville. Båda använde ett häfte i vilket de antecknade sina upplevelser under distansrehabiliteringen.
Villes styrkor var god motivation och driftighet, samt en positiv attityd. Ville glömde inte ett enda möte. Ville gjorde framsteg och distansrehabiliteringen fortsatte under hela våren.
I början av sommaren hade Ville en tid för en handoperation, men han bestämde sig för att avboka eftersom hans ringfinger och långfinger redan fungerade bättre.
Ville ville njuta av den kommande sommaren, bada bastu och simma. Han kunde redan öppna korken på en läskflaska med höger hand och dricka ur flaskan medan han höll i den normalt. Ville tyckte att han nu klarar sig bra även utan operation.