Förändringar i halsryggen på grund av ledgångsreumatism
Den vanligaste förändringen i halsryggen på grund av ledgångsreumatism är en förskjutning mellan de två översta kotorna, så kallad atlantoaxial subluxation eller AAS.
Atlantoaxial subluxation (AAS) är en partiell dislokation eller förskjutning av de två översta halskotorna i halsryggraden, atlas och axis. Subluxation, det vill säga partiell förskjutning, orsakas av att ledbanden som stöder halsryggraden blivit lösare på grund av upprepade inflammationer i halsryggraden. Inflammationerna kan orsakas av ledgångsreumatism eller andra kroniska ledinflammationer.
Vid atlantoaxial subluxation förskjuts kotorna i övre delen av nacken delvis i förhållande till varandra när huvudet böjs framåt.
AAS diagnostiseras med hjälp av en röntgenundersökning. Röntgenbilderna tas med huvudet böjt framåt.
Vid luxation är ledytan helt förskjuten, så att ledytorna inte alls är i kontakt med varandra, utan är tydligt ur led. Vid subluxation är ledytorna delvis förskjutna, men delvis fortfarande stödda mot varandra.
Kotförskjutningar orsakas av svår reumatism. Detta kan bero på ledgångsreumatism eller en annan kronisk ledinflammation. Ju svårare och mer långvarig ledinflammationen är, desto större är risken att utveckla ledskador.
Ledinflammation orsakar förändringar i till exempel fingrarnas leder på samma sätt som i nacken. Om svår ledgångsreumatism drabbar lederna i fingrarna finns det risk för att nacken också drabbas och skadas.
Om den reumatiska inflammationen lindras väl, vilket man ofta kan göra med nutida läkemedel, uppstår inga kotförskjutningar i halsryggraden.
