Resurserna som stöd vid cancer

Att delta i planeringen av vården, egenvården och främja sitt eget välbefinnande är avgörande i återhämtningen efter cancer. Du har rätt att delta i diskussioner och beslut som rör din sjukdom. Berätta för vårdpersonalen om dina förväntningar på och önskemål om behandlingen. 

Följ de anvisningar om egenvård som du får av den vårdpersonal som vårdar dig. Egenvård av sjukdomen och symtomen kräver ofta inlärning och medvetna förändringar i vardagen. Vid behov kan du be om ytterligare stöd och vägledning från vårdpersonalen. 

En viktig resurs för mental hälsa är tillförlitlig och aktuell information om din sjukdom, dess behandling, egenvård av symtom kopplade till behandlingarna och olika stödtjänster. Kunskap och medvetenhet om din sjukdom hjälper dig att anpassa dig till situationen. 

Prata med vårdpersonalen som vårdar dig om det du funderar på. Tillförlitlig information finns också i Hälsobyn och på Cancerorganisationernas webbplatser.

Självmedkänsla är en viktig faktor för att hantera cancer och klara av vardagen. Medkänsla handlar om att vara varsam och visa uppskattning och respekt för oss själva. 

I en svår livssituation räcker det med att göra sitt bästa med de resurser man har för tillfället. Det är bra att identifiera och fokusera sina resurser på sådant som man själv kan påverka. 

Lyssna på en övning i självmedkänsla: 

När dina egna resurser och din ork sätts på prov, be modigt om hjälp och stöd från närstående och från yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. 

Det är bra att komma ihåg att det inte betyder att du inte kan eller inte vet hur du ska göra saker själv bara för att du ber om hjälp. Att be om hjälp är ett tecken på god självkänsla. 

Genom att ge dina närstående möjlighet att hjälpa och stödja hjälper du dem också att hantera situationen och låter dem veta att de är viktiga för dig. 

När man blir allvarligt sjuk bör man tillsammans med sina närstående fundera över hur man ska klara vardagen och vilken typ av hjälp och stöd som behövs. Gör en lista över saker som du kan be andra om hjälp med. Konkret hjälp underlättar ofta också den psykiska påfrestningen och hjälper en att orka med vardagen. 

Tips: Gör en veckoplanering för när och av vem du ska be om hjälp vilken dag. På så sätt slipper du känna att du lägger en för stor börda på dina närstående.

Att ha cancer kan begränsa de sociala relationerna och interaktionen och göra att du känner dig ensam. 

Du kan känna dig helt ensam med din sjukdom, dina egna tankar, känslor och upplevelser. Du kan också uppleva och känna att din sjukdom gör dig annorlunda än andra, eller vara rädd för att du inte kommer att accepteras som du är. Det är bra att komma ihåg att även om du har cancer så är det du som definierar vem och hurdan du är som person. 

Du kan lindra ensamheten 

• genom att hålla kontakten med människor som är viktiga för dig.  

• genom att tala öppet om cancern med människor i din närhet.  

• genom att söka kamratstöd.  

• genom att göra saker i din vardag som är meningsfulla för dig. 

Ensamheten kan också vara frivillig. Den kan vara en försvarsmekanism som främjar din ork och gör dig lugnare. Var och en av oss behöver egentid då man kan bara vara och ta det lugnt samt bearbeta våra egna tankar och erfarenheter. 

Relationers betydelse betonas ofta när man har cancer. Det är bra att berätta öppet för människor i din närhet om sjukdomen och de upplevelser och känslor den orsakar. Det är också viktigt att diskutera vanliga vardagliga saker på samma sätt som innan man blev sjuk. 

Det är bra att berätta för dina närstående om du inte orkar eller vill vara med just nu, men att du kan delta i gemensamma aktiviteter när du mår bättre igen. 

Läs mer:

• Närstående som stöd för min rehabilitering

Det är också viktigt att berätta för barn och unga om en förälders sjukdom. Föräldrarna själva eller någon annan vuxen i barnets närhet kan berätta om saken. Barnet behöver inte all tänkbar information om sjukdomen, utan främst en förklaring till de tankar och känslor som förälderns sjukdom väcker. Håll kommunikationen öppen och uppmuntra till frågor och diskussion. 

Läs om hur du kan prata om sjukdomen med ditt barn.

Möjligheten att diskutera erfarenheter, tankar och känslor kring sjukdomen främjar återhämtningen och anpassningen i en förändrad livssituation. Ibland är det lättare att prata med en utomstående än med närstående. 

Att dela sina erfarenheter med någon som har upplevt samma sak ökar känslan av att man inte är ensam. Den andra vet hur sjukdomen kändes, vilka känslor den väckte och känner igen de tankar som går genom huvudet på den som har sjukdomen. Hen kan också ge praktiska tips om hur man hanterar sjukdomen och symtomen kopplade till behandlingar, och hur man klarar av vardagen. 

Läs mer om kamratstöd.