Förträngning av njurartären

Njurartären kan vara trång från födseln. Renovaskulär hypertoni hos barn är sällan aterosklerotisk som hos vuxna utan kan orsakas av en bredare vaskulär väggavvikelse (fibromuskulär dysplasi), vaskulit (inflammation i blodkärlen) eller vaskulär anomali associerad med annat syndrom (t. ex. neurofibromatos).

En förträngning av njurartären kan förekomma ensamt eller som en del av en avsmalning av den del av aortan som går under mellangärdet och dess förgreningar (s.k. mid-aortic syndrome). Förhöjt blodtryck hos prepubertala barn beror på en förträngning av njurartären i 10–20 procent av fallen.

Symtomet för en förträngning av njurartären är förhöjt blodtryck. Andra möjliga symtom är bl.a. återkommande/kontinuerlig huvudvärk, synstörningar eller krampanfall. Det kan också förekomma avvikelser i kroppens salt- och syra-basbalans (lågt kalium, högt pH) och njursvikt samt symtom på blodcirkulationsstörningar i de nedre extremiteterna.

Förhöjt blodtryck är skadligt för blodkärlens väggar, inre organ och hjärnan. Om blodtrycket stiger mycket kan det vara livshotande och kräver omedelbar behandling (s.k. hyperintensiv kris).

Blodtrycket kan sänkas med ett antal olika läkemedel som påverkar olika blodtrycksreglerande mekanismer. De flesta av dessa läkemedel kan också användas även på barnpatienter.

Den primära behandlingen av njurartärstenos är angioplastik, som vanligtvis kan göras intravenöst med en vaskulär kateter utan öppen kirurgi. Ibland kan ingreppet behöva upprepas senare om venen förträngning igen. Efter utvidgningen sjunker vanligtvis blodtrycksnivåerna och medicineringen kan minskas.

Njurartärstenos är ett multifaktoriellt sjukdomstillstånd som orsakas av samspelet mellan flera gener och miljöfaktorer. Det finns inga statistiska uppgifter om förekomsten av renovaskulär sjukdom i Finland. I internationella data uppskattas förekomsten till cirka 1-5 procent av patienter med högt blodtryck.

Mätning av blodtrycket ska göras noggrant och upprepade gånger. Den mest tillförlitliga undersökningen är dygnsregistrering av blodtrycket, där en liten apparat som man bär med sig registrerar blodtrycket under dagen var halvtimme och på natten var timme. Metoden är lämplig för barn över 5 år och över 120 cm långa för vilka det finns specifika referensvärden för kön, ålder och längd. För yngre barn är upprepade engångsmätningar mer tillförlitliga.

Njurfunktionen och kroppens salt- och surhetsbalans undersöks också genom laboratorietester (blodkreatinin, salt- och surhetsvärden). Inom den specialiserade sjukvården fastställs vid behov bland annat renin- och aldosteronhormonhalterna i blodet som en fortsättningsundersökning.

Angiografi med datortomografi (CT) av bukaorta eller njurartärerna är det bästa bilddiagnostiska alternativet när det uppstår en stark misstanke om njurartärstenos eller annan vaskulär abnormitet. Idag är strålningsexponeringen från CT-undersökningar låg och undersökningen kan vanligtvis utföras utan bedövning på barn under sex månader och över tre års ålder. Njurarnas struktur avbildas i förväg med Doppler-ultraljud.

Den allra pålitligaste undersökningen är kontrastmedelsavbildning i njurblodkärlen, där en kateter förs in via lårartären till njurartären och kontrastmedel sprutas in för att visa artärens struktur. Kontrastmedlets spridning och därmed blodkärlets uppbyggnad avbildas med genomlysning, varvid eventuella förträngningar blir synliga. Samtidigt kan man mäta artärernas halter av lokala hormoner som reglerar blodtrycket (renin) och det går också att göra en utvidgning av förträngningsstället.