SCA-sjukdomar är en heterogen grupp degenerativa sjukdomar, vars symtom orsakas av funktionsstörningar i lillhjärnan och hjärnstammen samt i centrala nervsystemets banor och förbindelser mellan dem och i anslutning till dem. SCA nedärvs autosomalt dominant. Det finns för närvarande ca 40 olika typer av SCA, och mutationer som leder till sjukdomen har påvisats i cirka 30 olika gener.
Spinocerebellära ataxier, dominant ärftliga
Symtomen på SCA omfattar cerebellär ataxi och, i varierande grad, ytterligare symtom som är specifika för varje sjukdom, till exempel extrapyramidala symtom (olika rörelsestörningar), pyramidala symtom (upplivade reflexer, spasticitet, stelhet) och perifer polyneuropati (förtvining av perifera nerver). Vissa sjukdomar orsakar dessutom en försvagning av den intellektuella prestationsförmågan, krampanfall och epilepsi.
Polyglutaminataxier (se nedan för mer information) är progressiva sjukdomar där funktionsstörningar i hjärnstammen leder till att patienterna avlider i genomsnitt 25 år efter att symtomen uppträder. Andra SCA-sjukdomar orsakar en progressiv funktionsstörning i lillhjärnan, men påverkar inte i sig patienternas livslängd nämnvärt.
SCA-sjukdomar kan delas in i fyra huvudgrupper.
1. Polyglutaminataxier
Till denna grupp hör SCA1, SCA2, SCA3, SCA6, SCA7, SCA12, SCA17 och DRPLA (dentato-rubral-pallidoluysian-atrophy). De orsakas av en förlängning av den glutaminkodande CAG-upprepningssekvensen. Hur polyglutaminproteinet orsakar ataxi är inte exakt känt.
2. Mutationer/funktionsstörningar i jonkanaler
SCA5: mutationer i beta-3-spektrin
SCA6: Polyglutaminexpansion i samband med kalciumkanalen (Cav2.1)
SCA13: Mutationer i KCNC3-genen som kodar för Kv3.3-kaliumkanalen.
SCA15/16: Mutationer i anslutning till inositol-1,4,5-trifosfatreceptorn (intracellulär ligandstyrd kalciumkanal)
SCA19/22: Loss of function (förlust av genproduktens funktion)-mutationer i genen som kodar för kaliumkanal Kv4.3
SCA27: Mutationer i FGF14-genen i samband med funktionsstörning i Na-kanalerna
3. Störningar i signaltransduktion
SCA11: Loss of function-mutationer i TTBK2-genen (hör till kaseinkinas 1-familjen)
SCA12: förlängning av CAG-upprepningssekvensen i PP2A-genen
SCA14: Mutationer associerade med proteinkinaset av serin-treoninkinasfamiljen proteinkinas C isoform
SCA23: PDYN-genmutationer. PDYN är ett opioidprekursorprotein för neuropeptider
4. Mutationer i icke-kodande genområden / RNA-toxicitet
SCA8, SCA10, SCA13 och SCA36
Polyglutaminataxier är förknippade med anticipation, vilket innebär att nästa generation kommer att utveckla sjukdomen tidigare. Anticipation är ett resultat av instabilitet i upprepande CAG-sekvenser i släkten, vilket leder till att de upprepande sekvenserna expanderar, dvs. förlängs. När det gäller SCA7, som också är förknippad med näthinnedegeneration, kan anticipation innebära att sjukdomen börjar uppträda tidigare, med 20 år/generation. SCA7 är faktiskt nästan den enda SCA-sjukdomen som uppkommer i en tidig barndom på grund av kraftig anticipation.
SCA-sjukdomar är sällsynta, de vanligaste i Finland är SCA8 och SCA7, följt av SCA3, de övriga är mycket sällsynta. På global nivå är förekomsten 1–5 per 100 000 personer.
Diagnostiska verktyg:
Släktanamnes, klinisk sjukdomsbild, magnetundersökning av hjärnan. Sjukdomen bekräftas genom genetiska undersökningar av ett blodprov (NGS – dvs. nya generationens genpaneler eller exomsekvensering)
Information om pågående vetenskaplig forskning finns på följande webbplatser:
Du kan också söka mer information på Orphanet och GeneReviews med hjälp av nyckelorden "SCA" och "ADCA":