Gå till sidans innehåll
Hälsobyns husMin vårdvägHälsobynPRO
Hälsobyn.fi - Till huvudsidan
Suomeksi
Huset för genetik och sällsynta sjukdomar​SjukdomsgrupperSällsynta kärlavvikelserSöktjänst för sällsynta kärlavvikelserHemangiom

Hemangiom

Hemangiom är den vanligaste godartade tumören hos spädbarn.

Den vanligaste hemangiomtypen är infantilt hemangiom (IH). Det är tre gånger vanligare hos flickor än hos pojkar. Vad som orsakar det är okänt. IH kan finnas redan hos nyfödda, men oftast uppkommer det vid några veckors ålder. Det typiska för sjukdomen är en snabb tillväxtfas som varar cirka ett år. Därefter följer en längre förminskningsfas som kan vara upp till 12 års ålder. Hos hälften av patienterna försvinner hemangiomet helt fram till 5 års ålder.

Största delen (60 procent) av hemangiom finns på huvud- och halsområdet, oftast i huden eller i underhudsvävnaden. Cirka 10–15 procent av barnen har flera hemangiom. Om det finns fem eller fler rekommenderas fortsatta undersökningar.

Över 90 procent av hemangiom kräver ingen vård, utan det räcker med vanlig uppföljning på rådgivningen. När barnet blir äldre minskar IH så att det inte nödvändigtvis är störande alls. Hemangiom som ger upphov till funktionella eller kosmetiska besvär kan kräva behandling, antingen med läkemedel eller kirurgi

Hemangiom är oftast symtomfria. Symtombilden beror på deras storlek och placering. Följande symtom kräver fortsatt undersökning och/eller behandling: Hemangiomet sitter nära ögonen, hemangiomet blir sårigt, hindrar ätande eller andning eller är smärtsamt.

Hemangiom förekommer hos 5–10 procent av alla barn. Av prematurer med födelsevikt under ett kilogram har upp till 25 procent hemangiom.

Bara en liten del av hemangiom är ärftliga. Uppkomstmekanismerna till hemangiom är oklara.

Hemangiomets uppkomst, tillväxt och utseende är oftast typiska. Det räcker ofta att se förändringen och undersöka den för hand för att ställa en diagnos. Noggrannare information fås genom ultraljud och en flödesundersökning, ibland behövs magnetundersökning eller biopsi.

Endast cirka 10 procent av hemangiom kräver behandling. Om hemangiomet blir sårigt underlättas läkningen förutom av lokal behandling även av pulsfärglaserbehandling, som kan ges under bedövning (bedövningssalva). Om tre behandlingsomgångar med en veckas mellanrum inte hjälper övervägs läkemedelsbehandling. Numera är den primära läkemedelsbehandlingen betablockerare som tas via munnen. För spädbarn påbörjas läkemedlet på sjukhus. Om medicinering inleds fortsätter den ofta i ett halvt år, ibland i en längre tid.

Mer information om behandling av okulärt hemangiom finns i Huset för ögonsjukdomar:

Vid universitetssjukhuset i Helsingfors pågår en studie där man undersöker hemangiomegenskaper och deras ärftlighet.