Arteriovenös missbildning

En arteriovenös missbildning är ofta symtomfri hos nyfödda. Huden kan ha en rödaktig eller blåaktig fläck vid missbildningen. Under månadernas och årens lopp växer den djupare liggande kärlbildningen och kan orsaka smärta och ibland blödning, om den växer nära huden eller en slemhinna. Hudförändringen kan bli mörkare och huden kännas varm. Missbildningen kan se ut och kännas som en pulserande förtjockning. När missbildningen växer ökar blodflödet och kan leda till hjärtinsufficiens.

Missbildningar i hjärnblodkärlen kan medföra huvudvärk eller blödningar.

Behandlingen beror på den arteriovenösa missbildningens lokalisering och omfattning. Den planeras individuellt.

• Med embolisering kan man ibland täppa till blodkärlen i missbildningen.

• I skleroterapi injiceras ett ärrbildande medel i missbildningens blodkärl.

Dessa behandlingsformer kan även kombineras med kirurgisk behandling. Enbart operation är sällan ett alternativ.

Vanligtvis behövs det flera behandlingsomgångar och därefter uppföljning för att upptäcka eventuella återfall av missbildningen.

Diagnosen kan fastställas redan vid läkarens undersökning av patienten. För att fastställa förändringens natur och omfattning samt för att planera behandlingen krävs ytterligare undersökningar.

• Blodflödet i förändringen undersöks med ultraljud.

• Med hjälp av en magnetundersökning (MRI) undersöks förändringens omfattning i vävnaderna.

• Angiografi ger en noggrann bild av blodkärlen. Den görs vanligen inte förrän i samband med behandlingen.

Arteriovenösa missbildningar är tämligen sällsynta medfödda avvikelser. De förekommer uppskattningsvis hos ett av femhundra födda barn. Missbildningarna tros bero på mycket tidiga störningar i utvecklingen av blodkärlen i fosterstadiet. Vissa har konstaterats vara ärftliga. Något samband mellan näring, medicinering, motion eller åtgärder under graviditeten och uppkomsten av arteriovenösa missbildningar har inte påvisats.