Gå till sidans innehåll

Fel i trikuspidalklaffen

11.8.2020 Barnkardiologer, HUS, Nya barnsjukhuset


Vid trikuspidalatresi saknas förbindelsen från höger förmak till höger kammare och detta är nästan alltid förknippat med en septumdefekt (VSD), en underutvecklad höger kammare och en förmaksseptumdefekt (ASD). I detta hjärtfel är förbindelsen från kamrarna till artärerna oftast normal (konkordant) från höger kammare till lungartären och från vänster kammare till aortan, men förbindelsen kan också vara motsatt, dvs. diskordant (transposition of the great arteries, TGA). En normal konkordant förbindelse är ofta förknippad med pulmonalstenos (pulmonary stenosis, PS) eller med pulmonalisatresi (pulmonary atresia, PA). Felet kan även förekomma i kombination med en höger aortabåge och en aortakoarktation.

Trikuspidalatresi är ett medfött svårt, cyanotiskt hjärtfel som ger symtom tidigt efter födseln.

Defekten upptäcks sannolikt redan vid ultraljudsundersökningar under fosterstadiet.

Vid detta svåra hjärtfel cirkulerar blodet endast genom hjärtats vänstra sida och en normal tvåkammarcirkulation kan inte återställas. Patienten kan dock genomgå hjälpoperationer för att överleva (s.k. palliativ kirurgi). Behandlingen består i regel av en serie operationer i två eller tre steg, med vilka systemblodcirkulationen kopplas till aortan från vänster kammare och systemvenblodet gradvis styrs direkt till lungartären för att uppnå en s.k. Fontancirkulation.

Tidtabellen för operationerna påverkas av lungcirkulationens anpassning till behandlingen, samt de krav som patientens tillväxt och fysiska utveckling ställer. Före ingreppen görs en bedömning av hjärtats och blodcirkulationens uppbyggnad och funktion genom flera undersökningar för att planera tidtabellen och detaljerna.

Tidtabellen för operationerna påverkas av lungcirkulationens anpassning till behandlingen, samt de krav som patientens tillväxt och fysiska utveckling ställer. Före ingreppen görs en bedömning av hjärtats och blodcirkulationens uppbyggnad och funktion genom flera undersökningar för att planera tidtabellen och detaljerna.

Om flödet från hjärtat till aortan är blockerat utförs den första operationen på nyfödda, vanligtvis vid mindre än två veckors och senast vid ungefär en månads ålder. Den inledande kirurgiska behandlingen varierar beroende på patientens situation. Vid den första operationen är man dock noga med att se till att flödet från kammaren till aortan är obehindrat. Vid behov formas en stor aorta genom att sammanfoga artärerna (s.k. DKS-operation). Om patienten har en obstruktion av lungartären kan det dock räcka med en BT-shunt för att öka lungornas blodcirkulation. Om lungcirkulationen däremot är för riklig behöver patienten en tätningsoperation för lungartären.

Den andra operationen utförs oftast vid 3–6 månaders ålder då lungmotståndet sjunkit tillräckligt lågt för att möjliggöra det venösa blodets flöde genom lungan med hjälp av tryckskillnaden mellan systemblodtrycket och förmaksblodtrycket. Detta är ett BCPS-ingrepp (bidirectional cavopulmonary shunt, bidirektionell shunt mellan vena cava superior och arteria pulmonalis) eller alternativt BDG-ingrepp (bidirektionell Glenn-operation).

Det tredje skedets TCPC-ingrepp (total cavopulmonary connection, total kavopulmonell anslutning), utförs kring treårsåldern. Då kompletteras lungcirkulationen genom att leda det centrala venösa blodet från den nedre delen av kroppen direkt till lungartärerna med hjälp av ett protesrör utanför hjärtat. I det tredje steget lämnas ofta en koppling mellan TCPC-röret och förmaket, som senare vid behov kan stängas med hjärtkateterisering.

I Finland uppnår över 70 procent av patienterna med enkammarhjärta vuxen ålder utan hjärttransplantation. Dödligheten är koncentrerad till de första åren efter operationen. Cirka 25 procent av de överlevande har betydande komplikationer. Alla patienter har nedsatt prestationsförmåga. En del blir tvungna att genomgå en hjärttransplantation på grund av problem som hör ihop med Fontancirkulationen (s.k. failing Fontan) eller en funktionsstörning i hjärtat. I takt med att patienten blir äldre är Fontancirkulationen förknippad med allt mer märkbara problem i lungorna och i bukens organ.

Trikuspidalatresi är en strukturell defekt som inte är förknippad med en kromosomavvikelse eller någon känd gen. Felet förekommer hos cirka sex av 100 000 nyfödda, dvs. 3–4 fall per år i Finland.

Ultraljudsundersökning av hjärtat, magnetundersökning, datortomografi och invasiv kateterisering.