Funktionsstörningar i blåsan och tillhörande vätning är ett mycket vanligt symtom hos barn. Funktionell vätning avser ofrivillig urininkontinens hos barn över 5 år utan organisk, strukturell eller neurologisk orsak. Av friska barn som börjar skolan kissar 10–20 procent på sig antingen på natten eller på dagen. Kissandet är ett dolt och skamligt besvär som begränsar barnets sociala liv. Det kan skada barnets självkänsla, självförtroende och allmänna känsla av belåtenhet, liksom även skolframgången. Orsaken är inte psykisk, men beteendestörningar utsätter för vätning. Det är känt att det har en positiv effekt på barns beteende om de kan sluta kissa på sig.
Vätning
Att kissa i byxorna på dagen innebär att det sker medan man är vaken, och kan förekomma som små skvätt eller som tvångsmässig tömning av hela urinblåsan. Detta åtföljs ofta av otålighet att gå på toaletten och onödigt hållande, vilket irriterar blåsan. Det är som om barnet inte känner eller märker att hen måste kissa, även om den vuxna kan se olika hållningsritualer som tyder på att barnet måste kissa. Många barn dricker också för lite, varvid de inte behöver kissa regelbundet, vilket kan bidra till att de kissar på sig under dagen.
Ungefär en tredjedel av barn som kissar på sig har förstoppning, så en full ändtarm kan sätta tryck på blåsan bakifrån. Kissandet upphör, eller minskar åtminstone avsevärt, när tarmfunktionen återgår till det normala.
Faktorer som bidrar till nattlig urinering är bland annat långsammare mognad än normalt, liten funktionell volym i blåsan i förhållande till mängden urin som utsöndras på natten, djup sömn och ärftlig benägenhet. Traditionella behandlingar inkluderar medicinering för att minska nattlig urinutsöndring och ett kisslarm. Fördelarna är inte alltid permanenta och barnet kan börja kissa igen efter avslutad behandling, och det behövs upprepade behandlingar. Nattvätning kan också orsakas av onödigt hållande och långa intervaller mellan kissandet under dagen eller förstoppning, och i så fall är behandlingen inriktad på detta.
Eftersom kissandet inte är en sjukdom utan en typ av funktionsstörning i urinblåsan är behandlingen inriktad på att anta och följa nya vanor. Hörnstenarna i behandlingen är regelbundna kisstider, tillräckligt drickande och regelbundna tarmrörelser. Det är en bra idé att gå på toaletten med barnet genast på morgonen, alltid i samband med måltider, innan man går ut och som det sista man gör på kvällen. Bajstiden är varje dag efter en lämplig måltid, då man försöker tömma tarmen i lugn och ro i 5–10 minuter. Om barnet är förstoppat eller har avföringsinkontinens, kletigt eller svårtorkat bajs kan man ta ett läkemedel som hjälper tarmarna att arbeta och tömma sig, t.ex. makrogol (Pegorion eller Movicol), med låg tröskel. Det är viktigt att barnet dricker tillräckligt, ca 1–1,5 liter per dag, främst vatten (5 glas vatten och 3 glas mjölk). Juice och andra söta drycker erbjuds endast under särskilda omständigheter.
När ett 5–6-årigt barn kissar på sig är det första man bör fokusera på dagliga rutiner, dvs. regelbundna kisstider och att dricka tillräckligt. Om ditt barn är lider av sängvätning bör du sluta använda blöjor senast på våren i första klass. Det är bra att komma ihåg att om ett barn har en utvecklingsförsening inom ett delområde kommer hen också att lära sig att sluta kissa på sig senare än genomsnittet.
För att hantera vätningen och eventuell förstoppning behöver barnet bestämd, men mild uppmuntran. Barnet kissar och bajsar inte på sig med flit. När barnet förs till toaletten frågar man inte om det är dags att gå på toaletten, man säger att det är dags att kissa och sedan går man och försöker i lugn och ro. En bra och avslappnad sittställning säkerställs genom att placera en liten stol under fötterna tills de når golvet.
Om det inte räcker med hemmaknep och du är orolig för problemet bör du ta barnets kissande på tal på rådgivningen eller hos skolhälsovården. Här kan du få ytterligare instruktioner eller vid behov en remiss till en uroterapeut eller barnläkare för specialistvård.