Det allra viktigaste är att kartlägga patientens historia, både då Raynauds undersöks i primärvården och i den specialiserade sjukvården, där kartläggningen är ännu mer detaljerad. Man utreder huruvida samma symtom har förekommit hos andra i samma släkt. Det är viktigt att utreda rökning, patientens mediciner och eventuell exponering för vibrationer i patientens arbete.
En noggrann klinisk undersökning utförs för att bedöma en eventuell bakomliggande sjukdom. Huden kontrolleras, blodtrycket mäts och man lyssnar på hjärta och lungor. Blodbilden och antinukleära antikroppar kan undersökas i primärvården. Ifall antinukleära antikroppar kan påvisas är det bra att konsultera den specialiserade sjukvården om behovet för fortsatta undersökningar.
Inriktade specialundersökningar fastställs i den specialiserade sjukvården utifrån den kliniska bedömningen av patienten. Sådana är till exempel undersökning av blodets centromerantikroppar.
Den specialiserade sjukvården kan även utföra en kapillärmikroskopi i vilken nagelbandens kapillärer avbildas. Undersökningen visar förändringar utifrån vilka fenomenet kan klassificeras som primär eller sekundär Raynauds.
När finns det orsak att misstänka en bakomliggande sjukdom?
- Om avvikande autoantikroppar kan påvisas i patientens blod, till exempel centromerantikroppar.
- Om symtomet debuterar efter 30 års ålder.
- Om man vid en klinisk undersökning konstaterar avvikande fynd, till exempel sår på fingertopparna.
- Om ytterligare symtom uppkommer under uppföljningen, till exempel korvaktig förtjockning av fingrarna.