Vården i livets slutskede erbjuder patienten möjlighet att koncentrera sig på att leva ett så gott liv som möjligt.
Övergången till vård i livets slutskede kan kännas tungt till en början, men ofta blir dess betydelse och möjligheterna den erbjuder klarare både för patienten och de anhöriga som något positivt och tröstande. Vård i livets slutskede innebär inte att man avslutar behandlingen av patienten, utan att vårdmetoderna förändras från att behandla sjukdomen till att lindra symtomen.
När man fått diskutera sjukdomens framskridande med läkaren och sjukskötaren kan man koncentrera sig på att leva ett så gott liv som möjligt i stället för att vänta på döden. Inom vården i livets slutskede accepterar man att livet är begränsat och slutar med döden.
I bästa fall kan vården i livets slutskede vara enande för hela familjen. En öppen diskussion inom familjen hjälper både den som får vård i livets slutskede och familjen att finna hopp när döden närmar sig.
Den främsta känslan kan vara tacksamhet för det levda livet – det goda man upplevt i livet, de motgångar man haft och vad man lärt sig på vägen. Ibland kan man också ha skuldkänslor för saker som man lämnat ogjorda, missförstånd eller att man sårat någon annan, men det är saker som nästan alla människor upplever. Även att förlåta sig själv och andra är en del av livet.
Under vården i livets slutskede kan man fortfarande njuta av livet och de små stunderna så mycket man orkar. Man kan tänka på det levda livet ensam, med anhöriga och vänner eller med vårdpersonalen. Det levda livet ger en styrka och mental stimulans till exempel genom besök på ett bekant ställe eller genom att träffa en vän efter en lång tid. Att titta på fotografier kan också kännas som ett bra sätt att minnas det förflutna. Ibland kan man också bara vila i lugn och ro med sina egna tankar.
