Gå till sidans innehåll

Begränsningar i vården

Med begränsning i vården avses ett beslut om att avstå från onödig eller skadlig vård.

Ingen bör ges onödig vård eller vård som endast ökar lidandet. Därför är det viktigt att diskutera behandlingar och undersökningar som man bör avstå från med läkaren. Detta kallas begränsning av vården. Beslut fattas genom diskussion och i samförstånd med patienten och vid behov med patientens anhöriga.

En person kan vägra vilken som helst vård, varvid patienten vårdas på bästa möjliga alternativa sätt. Å andra sidan ska vård som av medicinska grunder är uppenbart onödig eller skadlig inte ges, även om patienten eller en anhörig önskar det.

Ett beslut om att inte återuppliva som gjorts i tid är god behandling av en långt framskriden sjukdom, och beslutet bör fattas i rätt tid tillsammans med läkaren. Man kan också själv föra saken på tal.

Att avstå från återupplivning utesluter endast återupplivningsförsök när hjärtat stannar. All annan vård som hjälper patienten genomförs som vanligt.

Beslutet förkortas i sjukjournalen så att det ska vara snabbt att hitta.

Sådana är till exempel

  • DNR (Do Not Resuscitate = Återuppliva inte)

  • DNAR (Do Not Attempt to Resuscitate = Försök inte återuppliva)

  • ER (Ei Resuskitoida = återupplivas inte).

Syftet med återupplivningsförsök

När hjärtat stannar på grund av en akut sjukdom kan man genom återupplivning försöka starta hjärtat på nytt. Om återupplivningen lyckas hamnar patienten praktiskt taget alltid på intensiven. Det finns endast möjlighet att återhämta sig från situationen om den akuta sjukdomen som lett till hjärtstilleståndet botas (till exempel hjärtinfarkt). Återupplivning eller intensivvård i sig botar inte patienten. Därför ökar återupplivning lidandet av en person med en obotlig och långt framskriden sjukdom utan möjlighet till återhämtning. Att artificiellt hålla kroppen vid liv återställer i dessa fall inte livet och en naturlig död ska tillåtas.

Behandlingar och undersökningar

Förutom återupplivningsförsök finns det även andra behandlingar som inte längre hjälper i livets slutskede och som förlänger livet utan att återställa ett liv med god kvalitet för patienten. Dessa kan till exempel vara behandling med respirator, artificiell njure eller operationer.

På samma sätt bör inga blodprov, endoskopier eller röntgenbilder tas om deras resultat inte påverkar valet av behandling. Undersökningar endast för att få information orsakar patienten onödig belastning.

Inom den palliativa vården ska undersökningarna leda till en bättre symtomlindring.

Hydrering vid vård i livets slutskede

Inom vården i livets slutskede hjälper man patienten att äta och dricka så länge som det känns bra. Däremot flyr vätska som administreras intravenöst till en patient som är nära döden till vävnaderna och orsakar ofta svullnader och andnöd utan att patienten börjar må bättre.

Förflyttningar mellan sjukhus

Förflyttningen av en skör åldring som lider av en demenssjukdom från den egna bekanta vårdplatsen till sjukhusets akutmottagning orsakar lätt ångest och förvirring. Därför bör man redan på förhand noggrant överväga om förflyttning till sjukhuset är klokt och om symtomlindringen kan genomföras på den egna vårdplatsen.

Antibiotikabehandling

En antibiotikabehandling bör återställa människan till ett gott liv när infektionen har gått om. Däremot är den vanligtvis inte till hjälp när en döende person har rosslande andning eller feber.

Uppdaterad 1.11.2021