Mikko stiger upp ur sängen. Magsmärtorna som började på natten och hela tiden förvärras, ger ingen ro. Receptfria mediciner hjälper inte och det känns jobbigt. Mikko ringer den jourmässiga hälsorådgivningen och uppmanas åka till jouren för undersökning.
Mikko parkerar sin bil på sjukhusets parkering och går in på jouren. Anmälningsautomaten ger honom könumret 112. När han sätter sig ner märker Mikko att siffrorna på tavlan ändras. "Fem kunder före mig", tänker han.
Mikko ser sig omkring. Det ser ut att vara bråttom vid jouren, men kön för bedömningen av behovet av vård framskrider stadigt. Lyckligtvis tycks magsmärtorna lätta för en stund. Könummer 112 kommer upp på tavlan. Mikko reser sig från stolen. Vid mottagningsrummets dörr möts han av en gladlynt sjukskötare klädd i blåa arbetskläder. "Hej, jag heter Seija och är sjukskötare. Kom in!", säger den käcka sjukskötaren till Mikko. Mikko sätter sig i en stol i rummet. Sjukskötaren ber Mikko berätta mer om hans magsmärtor och frågar frågor om magfunktion och urinering, samt grundläggande sjukdomar, mediciner och allergier. Mikko försöker berätta om sitt tillstånd så noggrant som möjligt. "Har du haft några andra symtom än smärta, till exempel feber, kräkningar eller diarré?", frågar Seija. Efter intervjun konstaterar Seija att utifrån symtomen och tillståndet behöver Mikko undersökas vid jouren. Mikko skrivs in på jouren och hans kontaktuppgifter kontrolleras. Ett patientarmband med Mikkos namn och personnummer fästs på handleden. Skötaren kontrollerar om Mikko orkar sitta och vänta på sin tur och för honom till vänthallen bredvid.
Ditt tillstånd verkar nu lugnt och smärtan har lättat. Du kan lugnt vänta på att vården inleds. Berätta genast om du börjar må sämre eller om smärtan förvärras igen, ber sjukskötaren.
Undersökningar och ingrepp
Människor går fram och tillbaka i korridoren. Efter ett tag kallar man på Mikko igen. Den här gången ber en annan sjukskötare honom komma in i ett undersökningsrum och presenterar sig som Sanna. "Sitt ner. Du kan lägga din jacka där”, säger Sanna och pekar på klädställningen på väggen. Sanna frågar om Mikkos magsmärtor och tidigare sjukdomar. Efter intervjun mäter hon Mikkos blodtryck, puls och temperatur. Sanna ber Mikko lägga sig ner och ta av sig på överkroppen för en hjärtfilm. Mätningarna visar inget alarmerande.
Behöver du smärtstillande? Det kan ta ett tag innan du får träffa läkaren, konstaterar Sanna.
"Nu känns det som att jag inte behöver det", säger Mikko, eftersom smärtan inte känns så kraftig just nu. Sanna påminner Mikko om att han kan be om medicin senare om situationen förändras. "Ät eller drick ingenting förrän du kommer till läkarmottagningen", instruerar Sanna och berättar för Mikko hur han ska gå för att komma till laboratoriet för blod- och urinprov.
Mikko följer skyltarna och hittar till provtagningsplatsen. Det är ingen kö och efter ett tag kallas han in i provtagningsrummet. Provtagaren uppmanar honom att sätta sig i provtagningsstolen och lägger en kudde under armen som stöd. Skjortärmen viks upp och huden på armvecket rengörs. Det känns skrämmande för Mikko. Förra gången behövdes flera försök att få ett prov och han hatar nålar. Provtagarens lugn gör dock också Mikko lugn och han slappnar av. Provtagningen lyckas med ett enda stick. Efter att ännu ha lämnat ett urinprov enligt anvisningarna, återvänder Mikko till samma vänthall som han tidigare lämnat.
Mikko bläddrar i en tidning för att få tiden att gå. Han hör ett barn gråta någonstans längre bort. En gammal man som sitter bredvid honom suckar med slutna ögon och lutar huvudet mot väggen. Efter en stund går Sanna genom väntrummet och stannar och pratar med mannen: "Hur mår du? Du ser trött ut." Snart lämnar Sanna och mannen aulan tillsammans och går till ett övervakningsrum längre bort.
Mikko känner hur magsmärtorna tilltar och tittar på klockan. Provtagaren hade sagt att svaren skulle vara klara inom ett par timmar. Nu har det bara gått en timme. Han stoppar en sjukskötare som går förbi. "Hej, jag blev ombedd att berätta för en sjukskötare om mitt tillstånd förvärras. Smärtan är riktigt kraftig igen”, säger Mikko och stönar av smärta. Sjukskötaren ber honom komma med och visar på en bäddplats. Sjukskötaren kontrollerar ännu att han inte är allergisk mot läkemedel och skyndar till kansliet. När hon kommer tillbaka ger skötaren honom smärtstillande läkemedel och säger att resultaten inte är klara än. Mikko tar medicinen och är nöjd när han får bli kvar och vänta i sängen. Sjukskötaren mäter blodtrycket och pulsen.
Alla mätningar är okej, ingen fara. Kön borde nu gå lite snabbare. Vi har haft bråttom på grund av en olycka på motorvägen, men nu verkar det lugna ner sig igen, berättar sjukskötaren.
Mikko blundar en stund och somnar. Han vaknar av att någon talar med honom. "Hej Mikko, jag heter Jani och är jourläkare", hälsar en läkare i vit rock och ber Mikko komma med till mottagningsrummet längre bort i korridoren. Mikko kommer ihåg att han såg en affisch i lobbyn där man uppmanades undvika att skaka hand för att inte sprida virus. Han sätter sig i en stol i mottagningsrummet. Jani ber honom berätta om symtomen och ställer några ytterligare frågor. Därefter uppmanar Jani Mikko att lägga sig på undersökningsbordet och trycker på hans mage. Efter att ha undersökt Mikko en stund, berättar Jani att Mikkos inflammationsvärden är förhöjda. För att fastställa orsaken till magsmärtorna bör man ännu göra en jourmässig ultraljudsundersökning av buken. Mikko berättar att magsmärtorna har ökat och att han inte har kunnat äta något sedan igår.
Vi påbörjar en intravenös vätsketillförsel och jag ber Sanna ge dig mer smärtstillande medel. Det lättar snart. Vi fortsätter sedan när du har varit på ultraljudsundersökningen, säger Jani.
För den som väntar blir tiden lång
Mikko går tillbaka till bäddplatsen och lägger sig ner. Sanna kommer om en stund och börjar förbereda för vätsketillförsel och administrering av smärtstillande. Mikko håller tappert sin hand på plats när Sanna sätter in en kanyl i Mikkos handrygg. Lyckligtvis är ingreppet snabbt förbi. Sanna mäter återigen blodtrycket och pulsen och doserar det smärtstillande läkemedlet i kanylen. Mikko tittar upp mot sängändan. En klar vätska droppar långsamt och det känns lite bättre. "Hoppas jag slipper till ultraljudsundersökningen snart”, tänker han.
Efter en väntan som känns lång kommer en patienttransportör för att föra Mikko till ultraljudsundersökningen. Undersökningen görs på röntgenavdelningen. En röntgenläkare undersöker hans mage med en ultraljudsapparat i ett dunkelt rum och pratar tyst något som Mikko inte förstår. Efter undersökningen transporteras han tillbaka till jouren.
Patienterna i övervakningsrummet byts och Sanna och de andra sjukskötarna kikar då och då mellan gardinerna för att fråga hur Mikko och de andra patienterna mår. I korridoren utanför hörs Janis röst när han kallar in en ny patient igen. Sanna kommer för att byta ut den tomma vätskepåsen till en ny och Mikko vaknar till för att titta på klockan. Han har redan varit vid jouren i flera timmar. Tiden känns lång och han nämner det för Sanna.
Väntetiden känns säkert lång. Du har ändå genomgått ganska många undersökningar och ditt tillstånd har övervakats. Har de smärtstillande läkemedlen och vätsketillförseln hjälpt?, frågar Sanna.
Mikko säger att han redan mår bättre. ”Röntgenavdelningen har haft bråttom, men jag tror att röntgenutlåtandet snart är klart. Vänta ännu en stund”, säger Sanna innan hon går iväg till en annan patient.
Symtomen får en förklaring
Efter en till synes evig väntan kommer Jani för att berätta om resultaten från ultraljudsundersökningen. Undersökningarna visade att Mikkos tarmar visar tecken på divertikulit, det vill säga inflammationer i tarmfickorna i tjocktarmen och därför är också inflammationsvärdena förhöjda. Inflammationen är dock inte särskilt allvarlig och Mikko kan åka hem. I det här skedet utgörs vården av antibiotika som tas via munnen och smärtstillande läkemedel. Jani ger Mikko ett knippe papper, önskar honom god fortsättning och påminner honom om att om han inte mår bättre inom några dagar med hjälp av medicinerna, måste han söka vård igen. Sanna kommer för att ta bort kanylen och kontrollerar ännu att Mikko förstod vårdanvisningarna.
Läkaren har gjort ett elektroniskt recept på de mediciner du ordinerats och du kan hämta dem från vilket apotek som helst. Om du börjar må sämre, tar du kontakt igen. Du kan till exempel ringa samma hälsorådgivning som du ringde innan du åkte till jouren, instruerar Sanna.
Mikko går ut från jouren och är nöjd över att orsaken till magsmärtorna klarnade med ett besök. Om han kunde ändra på något med jourbesöket, så vore det att han inte skulle behöva vänta. "De fyra timmarna på jouren var inte helt onödiga, men när man väntar känns tiden alltid så lång", tänker Mikko när han går mot sin bil.